Nu får det fan ta mig vara nog med smällare/raketer som smäller innan nyår. Det borde vara strikt förbjudet att smälla raketer innan kl 23.30 (iaf) på nyårsnatten. Det borde också vara förbjudet att sälja raketer innan nyårsafton. Vad är det för mening med att börja smälla raketer redan innan jul? För den delen så gör man ändå av med tusentals kronor på bara några minuter. Onödigt med andra ord. 

Jag har inte brytt mig så mycket om raketer och smällare förut, men nu när man skaffat hund och ser hur hon darrar så fort det hörs en smäll (och hon inte får gömma sig). Hur hon vägrar gå ut flera timmar efter en smäll. Hur hon tvärvänder, och inte bryr som om ifall hon sliter av en armen, när man är ute och går och det smäller till.

 

Sen jag skaffa mig hund så har jag blivit anti så mycket som jag inte tänkt på så mycket förrän nu. 

Ja, jag hade djur när jag var liten. Under hela min uppväxt har jag haft nån form av djur. Katt, får och kanin. Men där jag bodde, ute på landet, där hörde man inte smällarna lika mycket. Man såg ljuset av dom från stan. Hörde bara dova smällare. Då tänkte jag inte på att djur inte alltid gillar högljudda ljud. Speciellt knallar och sånt. Nu blir jag arg så fort jag hör en smällare. Och jag blir lite besviken på min far som helst inte låter min hund komma innanför hans dörrar. Jag har frågat om jag kan få komma till dom på nyår och ha Jessie med mig men han bytar alltid ämne, eller säger kanske, mest mumlar han ett tyst någon form av nej. Varje gång. Imorgon ska jag ringa igen, om vi inte ska ha några vänner på besök villsäga. Annars har jag förvarnat grannarna att här i denna lägenheten så kommer det vara ganska hög musik. Får jag ett nej av min far så hoppas jag att han får skuldkänslor - förlåt pappa, men så är det.

 

Jag var nyss ute och gick. Skulle möta min killes mamma nere i centrum för att få en grej hon fixat till oss. Trodde inte Jessie ville följa med. Men eftersom jag inte hört några smällare på någon timme så frågade jag henne ändå och det ville hon, hon hade inte vågat gå ut de senaste sex timmarna så hon behövde det. 

Halvvägs ner till centrum smäller det till. Efter en liten kamp om vem som ska följa vem så fick jag henne till att lugna sig soppas att hon ville följa med mig tillbaka (hade gärna gått tillbaka med henne om jag inte hade en tid att passa - killens mor skulle med bussen). Vi kom fram till vår mötesplats och hade precis fått grejerna när det 30-40 meter bort från oss smäller till. Jessie blir rädd men jag får henne att vilja vara kvar, trotts att hon darrar. Några sekunder senare smäller det av igen och Jessie vill inte längre. Jag skriker till ungdomarna som står där borta att hålla käften. Att sluta smälla för att jag har en hund.

De slutade. I typ 5 minuter.

Jag "gick" (blev släpad) därifrån några sekunder senare efter att ha sagt hejdå och trasslat upp kopplet. Jag kom halvvägs hem innan jag hörde att det small från det hållet där vi precis var. 

Härifrån gick det inte att få hejd på min stackars lilla vovve. Jag kunde inte få henna att stanna. Allt jag kunde göra var att försöka hänga med i hennes tempo. Försöka prata lugnande. Men hon lyssnade inte på mig.

När jag kom hem grät jag av ilska. 

 Jag hade gärna gått fram till de här ungdomarna och skällt ut de riktigt ordentligt - om jag inte hade Jessie med mig eller om killen var med så han kunde gå därifrån med hunden undertiden.

 

Glögg, knäcke, brieost och film med de två underbaraste i jorden - min kille och vovve såklart.

 

Haha. Testade att göra Mintkyssar för första gången i mitt liv. Misslyckades med mycket men det ser iaf lite ut som mintkyssar. Nej, fel av mig. De ser ut som hemmagjorda mintkyssar!

Ska absolut göra en till sats med rätt utrustning nästa gång :D

 

Nu ska bara chokladen smälta och så ska jag se om jag fick till smaken iaf  :)

 

Det känns konsigt att vara hemma och se all julpynt i fönsterna för man har ingen julkänsla alls. Men snart ska det komma upp i vår lägenhet med och bakas ska det med å då kanske julkänslan dyker upp. 

Imorgon ska vi hämta vår fina efterlängtade vovve på pensionat. Har längtat så efter att få se henne igen. Som man saknar henne! Men om nästan 12 timmar så får man krama om henne igen.

Jag återkommer senare med bilder och lite mer info :)