§ Turn on that radio as loud as it can go. Wanna dance until my feet can't feel the ground.

Musik spelar en stor roll i mitt liv. Man kan säga att musiken är en del av mitt liv. Med hjälp av musik kan jag bli en person jag aldrig är annars, vilket är väldigt skönt ibland. Jag kopplar helt enkelt av och låter musiken styra, om ni fattar vad jag menar. Fast, det är inte många som har sett denna "musik-jag" några få personer i mitt liv kanske. Men ytterst få.

§ Say goodbye to all my fears, one good song and they all disappear. And nothing in the world can bring me down.

När jag är ensam hemma, vilket jag är rätt ofta, känner jag att det behövs musik för att koppla bort rädslan över att det kanske smyger någon nere på undervåningen (kan faktiskt kännas som det ibland då det "knäpper" i huset lite då och då) När musiken väl är på så försvinner all rädsla och jag kan känna mig lugn och vara en annan jag, så att säga.

§ Music's in my soul. I can hear it every day and every night.. Music's got control and I'm never letting go.

Det går inte ett dygn utan att jag lyssnar på musik. Jag lyssnar när jag är vaken och när jag sover. Varje gång jag cyklar någonstans. Åker någonstans överhuvudtaget; bil, tåg, buss. Vart jag än är på väg så finns det musik i öronen med hjälp av min iPod. Detta är bara på dagen, på natten så har jag radion på. Om den inte är på.. ja, då kan jag inte sova. Eller jo, jag kan sova utan radion/musiken oxå. Sover utan musik hos mamma då det inte "knäpper" i huset som det gör här hemma hos mig. Mitt hus har en egen anda, en anda som kan skrämma mig ibland.

§ Can't imagine what it'd be like, without the sounds of all my heroes, singing all my favorite songs, so I can sing along. All night long.

Jag är typ av en allätare inom musikbranchen. Kan lyssna på nästan vadsom helst. Utom artister, som jag har någon anledning inte gillar (personligen:S), fråga inte varför för jag kan inte svara på det. Sen lyssnar jag inte på hårdrock. Mest är det la pop, hip-hop och rap. Sen förekommer lite allt möjligt, både i skivhyllan och "datalåtarna". Självklart är det mest engelska låtar, sen kommer svenska. Sen har jag även några låtar på franska, tyska, ryska och lite allt möjligt. Om jag inte kunde låten på svenska (barnlåtar; bumbibjörnarna och snövit och de sju dvärgarna, jobblåten ni vet?!) skulle jag inte fatta ett enda ord om det inte var nån känd låt annars.

§ Pickin' up my favorite band, from my favorite CD-stand. My heartbeat goes astray, when pressing "play".

Ja, genom åren har det blivit många skivor. Lite för många kanske? Nä, kan aldrig få för mycket av musik :). Den första CD-skivan jag fick var nog.. Hansons - 3 Car Garage. Detta var år 1998, köpt på Sjönevad marknad. Det skulle bli min födelsedagspresent (pappa köpte och jag valde ut), men pappa glömde bort den så jag fick den nått år senare. Jag kan ha fått nån CD innan detta, men det är inte något jag har nått minne av. Kanske kan ha vart nån Aqua, Spice Girls eller Copy Kidz. Men det var ju för så många årsedan så jag kommer inte ihåg riktigt. Men jag minns ändå vilken singel som var min första. Westlife - Uptown Girl. Men det var också längesen.

§ I am hangin' on my stereo. I don't need another place to go. In my room I'm stayin' all night long. Playin' all the records on and on.

Även om en del skivor är borta och/eller så repiga att man inte kan spela dom längre så kan det vara roligt att sätta på en gammal skiva och sjunga med av gammal vana. Bli förvånad att man fortfarande kan texten, fast man inte hört låten på flera år. Men jag antar att kan man låten en gång utantill, så kan man den för alltid - även om det kanske är lite rostigt mot slutet.

§ They tell you a good girl is quiet and you should never ask why 'cause it only makes it harder to fit in

Många som inte känner mig, men som ser mig någonstans, kanske tror att jag är just den tysta, blyga tjejen (vad vet jag?). Men jag kan berätta att jag inte är den personen igentligen. Bara när jag är i folksamlingar, bland folk jag inte känner så himla jätte bra. När jag väl är bland mina vänner så är jag pratglad och busig och allt möjligt. Jag är helt enkelt raka motsatsen när jag är med mina sanna vänner. De är de som lockar ut mig ur mitt skal, de som jag känner mig självsäker och hemma hos. Om jag inte är det så får man inte se mitt sanna jag..

§ Make 'em listen 'cause there's no way you'll be ignored. Not anymore, say "Here I am"

Jag är absolute inte den populära tjejen, vill inte vara det heller. Jag har blivit den där tysta snälla(?) tjejen som står en bit bakom alla andra. Kan vara lite tröttsamt ibland, men jag antar att den enda jag har att skylla på är mig själv då jag kan ta de där stegen fram till resten och säga "Hej" eller nått i den stilen, men jag tar aldrig det steget. Nästan varje nyår har jag sagt till mig själv att just det ska bli mitt nyårslöfte. Men det blir aldrig så. Fast, jag klagar inte heller, för ibland är det faktiskt skönt att vara själv.

§ Så jag antar, att musik och vänner bär fram mitt sanna jag

So I say; Thank you for the music, the sons I'm singing. Thanks for all the joy they're bringing. Who can live without it? I ask In all honesty. What would life be, without a song or a dance, what are we?

So I say; Thank you for the music, for fiving it to me.

Texter från sångerna; Play my music (Jonas Brothers/Camp Rock), Hangin' on my stereo (Poets), Here I am (Peggy/Camp Rock) och sist men inte minst, Thank you for the music (Abba).

//Kramar