Idag ska vi fira alla mödrar där ute i världen, det är ju ändå Mors Dag.

Jag skulle själv vilja sätta in mig i den kategorin.. jag har ju ändå bara

innan beräknad ankomst.

 

Förvånad? Det kanske du är, jag har ju inte skrivit nått om det här på bloggen.

Står du mig nära så kan jag ha berättat personligen, eller hört det från min älskade,

snart den nyblivna pappan, sambo.

 

Trotts det gått så lång tid och det inte är så långt kvar så kan jag fortfarande inte

riktigt greppa det här med att just jag ska bli mamma. 

Ja visst, det är en härlig känsla.. men det känns fortfarande så overkligt på något sett..

som om jag sover och inte kan vakna upp ur en evig dröm.

 

39 dagar kvar ungefär.

Helt otroligt.

Den sista tiden har bara flugit förbi. Jag hoppas att även de sista veckorna

går lika fort. Som jag längtar.

 

Som svar på din fråga om jag vet vad det är för kön så vet jag inte det.

Varken jag eller min sambo vill veta det heller.

Det är bara halva spänningen med att inte veta.

Sen tycker vi inte det spelar någon roll vad det blir för kön.

Vi kommer bli precis lika glada oavsett.

Bara det kommer ut en frisk, glad och skrikande bebis så kommer vi vara mer än nöjda.

 

... och sen börjar ett helt nytt kapitel i våra liv ...