Fakta
R.I.P. Michael Clarke Duncan
Ja, jag vet att jag är en månad försen med att skriva ett inlägg om detta, men som jag skrev i förra inlägget - jag har inte haft internet på en månad heller.
Den 52 åriga akrtören/livvakten Micheal Clarke Duncan har avlidigt, En underbar skådespelare som man verkligen känner igen pga hans kroppsbyggnad och längd (196 cm lång).
Han var mest känd som den dödsdömde fången John Coffey som han spelade i filmen The Green Mile / Den Gröna Milen. Riktigt bra film för övrigt men ännu bättre med han som en av huvudrollaktörerna. Han spelade även Bear i filmen Armageddon som jag faktiskt inte sett ännu men som jag defenitivt ska se nu snart!
När Duncan inte spelade roller i olika filmer var han även livvakt åt bland annat Will Smith, Jamie Foxx och LL Cool J.
Han föddes i Chicago, Illinois, USA den 10 december 1957 och avled av en hjärtinfarkt i Los Angeles, Kalifornien, USA den 3 september 2012. Han träffade sin fästmö Omarosa Manigault 2010.
Michael Clarke Duncan 1957-2012.
Ducan som John Coffey i filmen The Green Mile.
Här tillsammans med David Morse (Brutus "Brutal" Howell) och Tom Hanks (Paul Edgecomb).
The Notebook
Allison Nelson, twenty-nine years old and engaged, a socialite, searching for answers she needed to know, and Noah Calhoun, the dreamer, thirty-one, visited by ghost that had come to dominate his life.
------
The Notebook will tear a hole in your heart... Anyone who does not sob throuh the last chapter has a heart of stone. - Greenville News (SC)
**
Runn, do not walk, to your nearest bookstore or library to bet a copy of this gem... a book for everyone who has ever loved or been in loved, or dreamed of loving madly, truly, deeply. After finishing this little treasure, even the most jadad reader will be convinced that everlasting love exist. - Mount Airy Gazette (MD)
**
Runn, do not walk, to your nearest bookstore or library to bet a copy of this gem... a book for everyone who has ever loved or been in loved, or dreamed of loving madly, truly, deeply. After finishing this little treasure, even the most jadad reader will be convinced that everlasting love exist. - Mount Airy Gazette (MD)
------
If only it would wnd like this, I would be a happy man.
But it won't. Of his I'm sure, fr as time slips by, I begin to see the signs of concern in her face.
"What's wrong?" I ask, and her answer comes softly.
"I'm so afraid. I'm afraid of forgetting you again. It isn't fair... I just can't bear to give this up."
Her voice breaks as she finishes, but I don't know what to say. I know the evning is coming to an end, and there is othing I can do to stop the inevitable. In this I am a failure. I finally tell her:
"I'll never leave you. What we have is forever."
She knows this is all I can do, for neither of us wants empty promises. But I can tell by the way she is looking at me that once again she wishes there were more.
The crickets serenade us, and we begin to pick at our dinner. Neither one of us is hungry, but I lead by example and she follows me. She takes small bites and chews a long time, but I am glad to see her eat. She has lost too much weight in the past three months.
After dinner, I become afraid despite myself. I know I should be joyous, for this reunion is the proof that love can still be ours, but I know the bell has tolled this evnig. The sun has long since set and the theif is about to come, and there is nothing I can do to stop it. So I stare at her and wait and live a lifetime in these last remaining moments.
Nothing.
The clock ticks.
Nothing.
I take her in my arms and we hold each other.
Nothing.
I feel her tremble and I wisper in her ear.
Nothing.
I tell her for the last time this evning that I love her.
And the theif comes.
It always amazes me how quickly it happens. Even now after all this time. For as she holds me, she begins to blink rapidly and shake her head. Then, trning toward the corner of the room, she stares for a long time, concern etched on her face.
No! my mind screams. Not tonight! Not now... not when we're so close! Not tonight! Any night but tonight... Please! The words are inside me. I can't take it again! I isn't fair... it isn't fair...
But once again, it is to no avail.
"Those people," she finally says, pointing, "are stairing at me. Please make them stop."
The Gnomes.
A pit rises in my stomach, hard and full. My breathing stops for a moment, then starts again, this time shallower. My mouth goes dry, and I feel my heart pounding. It is over, I know, and I am right. The sundowning has com. This, the evning confusion associated with Alzheimer's disease that affects my wife, is the hardest part of all. For when it comes, she is gone, and sometimes I wonder whether she and I will ever love again.
"There's no one there, Allie," i say, trying to fend off the ievitable. She doesn't believe me.
"They're stairing at me."
"No," I whisper while shaking my head.
"You can't see them?"
"No," I say, and she thinks for a moment.
"Well , they're staring at me."
With that, she begins to talk to herself, and moments later, when I try to comfort her, she flinches with wide eyes.
"Who are you?" she cries with panic in her voice, her face becoming whiter. "What are you doing here?" There is nothing I can do. She moves farther from me, backing away, her hands in a defensive position, and then she says the most heartbreaking words of all.
"Go away! Stay away from me!" she screames. She is pushing the gnomes from her, terrified, now oblivious of my presence.
I stand and cross the room to her bed. Im weak now, my legs aces, and there is a strange pain in my side. I don't know where it comes from. It is a struggle to press the button to call the nurses, for my fingers are throbbing and seem frozen together, but I finally succeed. They will be here soon now, I know, and I wait for them. While I wait, I stare at my wife.
Ten...
Twenty...
Thirty seconds pass, and I continue to stare, my eyes missing nothing, remebering the moments we just shared together. But in all that time she does not look back, and I am hsunted by the visions of her struggling with unseen enimes.
I sit by the bedside with an aching back and start to cry as I pick up the notebook. Allie does not notice. I understad, for her mind is gone.
Acouple of pages fall to the floor, so I sit, alone and apart from my wife. And when the nurses come in they see two people they must comfort. A women shaiking in fear from deamons in her mind, and the old man who loves her more deeply than life itself, crying softly in the corner, his face in his hands.
By Nicholas Sparks
Läs hela boken så förstår ni allt. Även om jag ber er läsa boken så kan jag rekommendera filmen ännu mer.
A Walk To Remember
Don't even ask me how it happend, because I still can't explain it. One second I was standing there in front of her, expecting to walk to the side of the porch, and in the next second I wasn't. Instead of moving towars the chairs, I took a step closer to her and found mysel reaching for her hand. I tool it in mine and lookes right at her, moving just a little closer. She didn't exactly step back, but her eyes widened just a little, and for a tiny, flickering moment I thougt I'd dibe the wrong and debated going any furter. I paused and smiled, sort of tilting my head to the side, and the next thing I saw was that she's closed her eyes and was tilting her head, too, and that our face were moving closer together.
It wasn't that long, and it certainly wasn't the kind of kiss you see in movies these days, but it was wonderful in its own way, and all I can remember about the moment is that when our lips first touched, I knew the memory would last forever.
By Nicholas Sparks
Boken är inget som visas i filmen. Förutom kärleken, ny relation och sjukdomen. Så på ett sätt gillar jag filmen mycket mer för där är Landon (han som berättar historien i boken) mer "nu-ska-vi-uppfylla-hennes-att-göra-lista- och-göra-henne-glad" typ. I boken är han precis tvärtom, han vet inte alls vad han ska göra så de sitter och läser biblen tillsammans i flera veckor.
Jamie, flickan i historien, är ungefär densamma i både filmen och i boken.
Men även om jag skulle föredra filmen före boken så har boken sina fördelar. Jag låg verkligen och grät, och det gjorde så ont i mig de sista kapiterna. Även om man gråter mycket i slutet av filmen med så är det en helt annan känsa i boken. Om ni fattar vad jag menar? Det är en bok jag verkligen rekomenderar att läsa, speciellt om ni gillade utdraget jag skrev här överst. Har ni redan läst den? Läs den igen.. eller se filmen.
Favorit författare
Om jag måste välja en favorit bland alla författare som finns i världen, då måste jag nog välja Nicholas Sparks. Det är egenligen inte så svårt att välja om man har läst minst en av hans böcker. Just nu läser jag Message in a Bottle. En av kommentarerna om boken, eller snarare om Nickolas Sparks själv är "Nicholas Sparks is the king of read-it-and-weap.... He makes readers cry regulary - and they love him for it" (Sacramento Bee).
En annan kommentar som Palos Verdes Peninsula News skrivit är "Now that we've all seen Titanic... where can we turn to satisfy our appetite for romatic stories involving starcrossed lovers, twists of fate, and boats? MESSAGE IN A BOTTLE makes the reader want to know how it all ends." I början av boken så tyckte jag att kapitlerna var väldig långa, men i kapitel 3 så hände det något och kapitlerna blev plötsligt väldigt korta. Det är knappt så jag kan slita mig från boken för att kunna skriva detta inlägget.
Min första Nicholas Sparks bok fick jag av min yngsta kusin härrom året. The Lucky One heter den och jag blev kär från första kapitlet. Den boken har nu blivit film och går på bio just nu. Den ska jag se, inte på bio kanske men hemma någon gång. Jag ska, efter att jag läst Message in a Bottle, läsa både The Notebook och A Walk To Remember, troligtvis de kändaste böckerna av Sparks. Filmerna har jag redan sett om och om igen. Fast det var ett tagsedan nu, lite med avsikt för jag försöker glömma saker ur filmerna så jag inte förväntar mig massa saker ska hända i boken. Men jag längtar tills jag öppnar den första sidan i båda böckerna. Message in a Bottle har oxå blivit filmatiserad, vilket jag har missat helt, men den ska jag se så fort jag läst klart boken.
Sju (7) böcker av sexton (16) har blivit film. Message in a Bottle filmatisterades redan 1999 (bara ett år efter att boken publicerats). Den senaste är The Lucky One. Den senaste publicerade boken är Safe House, och jag tyckte mig läsa någonstans att man håller på att göra en film av den med.
En av de bästa (enligt mig) quoten som finns i hans böcker är "Love is like the wind, you can't see it but you can feel it". Det kan man läsa/höra i boken/filmen "A Walk to remember" som är som jag sagt innan den bästa film jag sett (ang. boken kan jag inte säga för jag har inte läst den än).
Favoritcitat ur boken Message in a Bottle:
She took another sip of her beer. Garrett asked: "Did your therapist say anithing else that you remember?"
She thought for a moment, then smiled faintly, "As a matter of fact, she did. She said that if I ever came across someone who reminded me of David that I should turn around and run for the hills."
"Do I remind you of David?"
"Not in the slightest. You're about as diffrent from David as a man can get."
"That's good," he said with a mock seriousness. "There aren't many hills in this part of the country, you know. You'd have to run a migthy long way."
Just nu bor Nicholas Sparks i North Carolina, USA tillsammans med sin fru Catherine. De har tre söner (Miles, Ryan och Landon) samt ett par tvillingdöttrar (Lexie och Savannah). Innan Nicholas Sparks skrev The Notebook testade han på bl.a. fastighetsvärdering och att sälja tandvårdprodukter via telefon. Han sålde även läkemedel under en tid innan han fick sin första bok publicerad.
Även om The Notebook är hans första publicerade bästsäljande roman så hann han skriva två andra romaner som aldrig blivit utgivna (ännu - vem vet det kanske kommer?). Dom heter The Passing (1985) och The Royal Murders (1989). De flesta av hans bästsäljare har översatts till mer än 35 olika språk!
Sju (7) böcker av sexton (16) har blivit film. Message in a Bottle filmatisterades redan 1999 (bara ett år efter att boken publicerats). Den senaste är The Lucky One. Den senaste publicerade boken är Safe House, och jag tyckte mig läsa någonstans att man håller på att göra en film av den med.
En av de bästa (enligt mig) quoten som finns i hans böcker är "Love is like the wind, you can't see it but you can feel it". Det kan man läsa/höra i boken/filmen "A Walk to remember" som är som jag sagt innan den bästa film jag sett (ang. boken kan jag inte säga för jag har inte läst den än).
Favoritcitat ur boken Message in a Bottle:
She took another sip of her beer. Garrett asked: "Did your therapist say anithing else that you remember?"
She thought for a moment, then smiled faintly, "As a matter of fact, she did. She said that if I ever came across someone who reminded me of David that I should turn around and run for the hills."
"Do I remind you of David?"
"Not in the slightest. You're about as diffrent from David as a man can get."
"That's good," he said with a mock seriousness. "There aren't many hills in this part of the country, you know. You'd have to run a migthy long way."
Just nu bor Nicholas Sparks i North Carolina, USA tillsammans med sin fru Catherine. De har tre söner (Miles, Ryan och Landon) samt ett par tvillingdöttrar (Lexie och Savannah). Innan Nicholas Sparks skrev The Notebook testade han på bl.a. fastighetsvärdering och att sälja tandvårdprodukter via telefon. Han sålde även läkemedel under en tid innan han fick sin första bok publicerad.
Även om The Notebook är hans första publicerade bästsäljande roman så hann han skriva två andra romaner som aldrig blivit utgivna (ännu - vem vet det kanske kommer?). Dom heter The Passing (1985) och The Royal Murders (1989). De flesta av hans bästsäljare har översatts till mer än 35 olika språk!
Romanerna är inte de förutsägbara romantiska där huvudpersonen/erna lever lyckliga alla sina dagar utan oftast vänder helt plötsligt till något som man först trodde var förutsägbart.
Utdrag från boken Message in a Bottle (Första mötet mellan Therese och Garrett):
She finally decided to try Island Diving a litte later. It was obvious the man at the store was mistaken. After one last glance at the boat, she turned to leave.
A man stood on the ramp a few feet from her, watching her carefully.
Garrett...
He was sweating in the morning heat, and his shirt was soaked thourgh in a couple of places. The sleeves had been torn off, revealing the tight muscles in his arms and forearms. His hands were black with appeared to be grease, and the diver's watch he had on his wrist looked scarred, as if he'd used it for years. He wore tan shorts and Top-Siders without socks and looked like someone who spent most, if not all, of his time near the ocean.
He watched her as she took an involuntary step backward. "Can I help you with something?" he asked. He smiled but didn't approach her, as if he were afraid she would fel trapped.
Wich was exactly how she felt when their eyes met.
For a moment all she could do was stare at him. Despite the fact that she had seen a picture of him, he looked better than she expected, though she wasn't sure why. He was tall and broad shouldered. Though not strikingly handsome, his face was tan and rugged, as if the sun and sea had taken their toll. His eyes weren't nearly as hponotic as David's had been, but there was something compelling about him for sure. Something masculine in the way he stood before her.
Remembering her plan, she took a deep breath. She motioned toward Happenstance.
Har du inte läst en enda av hans böcker så rekomenderar jag det varmt!
One Day
Då har man både läst boken och sett filmen One Day.
Man får följa med en kille och en tjej under en dag i tjugo år.
Från första dagen de träffas tills sista dagen de ses.
-
Boken är skriven av David Nicholls. Hade faktiskt stora förväntningar på den då det stod mycket smasktigt gott om den i omslaget och innuti boken som fick en att läsa. Men jag kanske inte ligger på deras nivå vad gäller böcker? De får ändå betalt för att läsa en bok.
Anne Hathaway och Jim Sturgess spelar huvudrollerna som Emma (Em) och Dexter (Dex). De spelar bra båda två. Anne Hathaway gillar jag sen tidigare då hon är snygg och jag vet att hon gör bra filmer. Jim Sturgess har jag faktiskt aldrig sett i någon film innan. Inte som jag har märkt iaf, men han var oxå duktig i denna. Jag tyckte att han inte klarade av att vara ett "fyllo", han såg bara allmänt trött och vinglig ut, inte direkt full och vidrig som alla beskriver honom under den period i boken/filmen han är det. Men annars ser han väldigt bra ut och passar tillsammans med Anne Hathaway och kan nog komma till att gå långt (om det inte är jag som har varit ouppmärksam och han är väldigt känd och är med i massa filmer - haha)
-
Jag kan säga att med 5 stjärnor av 5 så rekomderar jag boken mycket mer än filmen som jag ger en 3:a.
Detta för att om man inte har läst boken så tycker jag att man inte hänger med så mycket i filmen. De har tagit bort så mycket mer än vad man brukar göra när man gör film av böcker. Det är mycket synd. Sen är nästan alla karraktärerna i filmen inte alls så som jag har målat upp i huvudet. Men det brukar aldrig stämma för mig, så pga det så har jag inte dragit av något poäng för det ;).
Så är ni mer för att läsa böcker än att kolla på film så LÄS den. Man blir rörd av båda, men mycket mer rörd av boken då man får hänga med mycket mer i deras liv.
Breaking Dawn part 1
Det är säkert många bloggare som skriver om breaking dawn just nu. Och många som har gjort det. I vilket fall som så ska jag med göra det. Som ni kanske förstår via rubriken. Jag var och kollade på den igår tillsammans med E och hennes syster och systerns kompis.
Många har sagt att den inte alls mätte sig upp med de tre andra tidigare filmerna, andra har sagt att den har varit jätte bra. Igår tog jag bestlutet och tyckte att den var hur bra som helst. Speciellt hur dom har gjort filmen. Ärligt talat så tänkte jag faktiskt inte så mkt på själva storyn utan på alla specialeffekter. Sjukt duktiga var dom som gjort allt. Det enda jag störde mig på var när vargarna pratade med varandra. Det var lite irriterande, hade dom gjort det på något annat sätt så det inte lät som det lät så kanske det hade varit bättre och inte förstört filmen för mig. Men annars var filmen hur bra som helst. Okej, slutet då när Bellas morfin slutat fungera och hon blir "normal" igen såg kasnke lite knas ut, speciellt bröstkorgen, men det är inget som jag stör mig på dirket.
Hela filmen var som sagt sjukt bra, skådespelare och datateknikerna som gjorde alla specialeffekter - och så klart kamramännen och alla andra som jobbade på den. Jag är sjukt sugen att se del 2 nu, mest för att se hur dom har gjort specialeffekterna, men även vad som kommer hända här näst (ja, jag vet vad som händer, jag har läst boken) - det skiljer sig alltid något mellan bok och film. Det är synd att den har premiär om nästan exakt ett år från nu! Kan inte vänta!
Av mig får Breaking Dawn del 1 5/5 **
Pay it forward
Filmen som är helt fantastiskt underbar! Pay it forward eller som vi svenskar kanske är mer vana vid Skicka vidare är en film som jag rekomenderar till alla där ute som funderar på vilken film man ska se här näst. Riktigt fin snyftare :) och ett plus till den urgulliga Haley Joel Osment.
Jag kommer inte berätta vad filmen handlar om för er som undrar men jag säger bara det, den är värd att se tusen gånger om. Jag har kanske inte sett den tusen gånger men det är iaf mindre än tio, men det hjälper inte att jag börjar lipa varje gång ändå.
Usama Bin Laden
Det sägs att Usama Bin Laden äntligen är död. Att han hittats i ett hus nära militärisk mark. Jag är inte alls insatt i hela grejen. Har bara hört lite granna från radion och läst ytterst lite i tidningen. Men jag tror inte att han är död.
Mitt motiv? Jo, för ett par årsedan så sa media att de hittat falska klonade Usama Bin Ladin. Hur kan de då veta att denna som de nu hittat och dödat är den riktiga sanna Al-Qaida ledaren Usama Bin Ladin? Vill ha ett övertygande svar på det innan ändrar mitt omdömme. Visst han hittades tillsammans med sin familj, men vem säger att det är den riktiga Bin Ladin som unmgås med sin familj? Kan ju lika vara någon annan.
The Blind Side
Kollade nyss på en film. The Blind Side som jag tycker att alla ska se. Den är hur bra som helst.
Det handlar om en svart pojke som är "föräldrarlös" och hemlös. ("föräldrarlös" = han har en mamma men hon har inte vårdnaden om honom). En dag kör en vit kvinna och hennes familj förbi honom en regnig kväll när han är på väg mot skolans gymnasiksal för att få värme och skydd för natten. Kvinnan tycker synd om honom och ber sin man som kör bilen att stanna.
Hon tar in honom under hans vingar och ... ja ni får helt enkelt titta själv. Det är ingen direkt snyftare men ögonen fylldes med tårar! Det kan jag ärligt säga. Och så kanske jag ska tillägga att det är en sann historia?!
Tyvärr kan jag inte få in trailern här då det krånglar. Men tryck på länken nedan så kommer ni till youtube och the blind side trailer :)
http://www.youtube.com/watch?v=zg5zmfYXEE0&feature=fvst
Söta isbjörnar leker och förstör med spionkameror för 1,3 miljoner kr
P.S. I Love You
Okej, nu har jag faktiskt tagit modet att se filmen "P.S. I Love You". Jag läste boken för något år sedan, och har inte vågat se filmen för att boken var så jävla bra. Jag vet inte om jag glad över att jag till slut såg filmen eller om jag ångrar det hela. För vad jag minns så är typ ingenting i filmen lik boken. Vad jag har för mig, och vad jag vill minnas så bodde Gerry och Holly på Irland och inte i New York. Men rätta mig om jag har fel. Kanske bara är jag som minns fel. Så det kan jag lätt ta tillbaka om det skulle vara så. I övrigt är det inte mkt som stämmer. Hon får tio brev, som i boken. Hon sjunger kareoke, men inte samma låt som i boken. Gerry ger Holly och hennes vänner en resa, men inte till Irland vad jag kan minnas, utan till något soligt ställe har jag för mig. Men kan minnas fel även här.
Nej, jag säger så här. Skippa filmen och läs boken istället. Älskar boken. Filmen är helt okej. Men boken är fantasic! Ett litet råd bara. ^^ Men sen får ni göra precis hur ni vill. Själv blev jag bara besviken på filmen. Men, de flesta böcker är faktiskt bättre än filmen, även om filmen är bra.
Jag lovar! Det här vill du inte missa. xD
Övarraskning..
Course of Nature
Jag har hittat min nya passion i livet. Eller passion är det inte. Mer favoritband. Course of Nature heter dom. Har bara lyssnat på Caught in the sun med dom innan men nu när jag sitter och väntar på Jocke hemma hos honom tog jag steget och började lyssna på fler låtar med dom. Kärlek i allra högsta grad. Ska strax kolla upp lite mer av dom. Googel är bara för överskattat så man kan ju hoppas att man hittar nått :)
Femårig mästare på ukulele
Här är en länk till en söt asiatisk femåring som är grym på instrumentet ukulele. Värd att se på! Han spelar "I'm Yours". (Obs, nytt fönster öppnas)
Eclipse trailer
Två olika Twilight Saga; Eclipse trailers :) Kommer på bio 30 juni. Kan inte vänta :D
Eleonor är du på? Klart du är :D
Spotify Premium
Hört att denna länken ska funka för att få gratis spotify premium. Vem vill inte slippa reklamen? Värt att testa (och det funkar :) OBS Länken öppnas i samma fönster.
God hates Sweden
Ja, så heter en sekt som finns i USA som grundades av pastorn Fred Phelps. Visste ni om det? Han hyser ett stort hat mot oss svenskar att han drömmer om att en tsunami ska dränka hela vårt svenska rike. Enligt honom är det vi som spred ut homosexuelliteten i världen och vi ska sota för det och att Gud hatar oss för det. Hur löjligt det än låter så är det sant.
Här är två utrag från deras hemsida - God hates Sweden - och jag kan inget annat än att låta bli att skratta åt det sista utdraget. Fast okej, vi lever i två helt olika världar, men kan inte låta bli att skratta ändå.
"In 1944, homosexuality was legalized in Sweden. Not only was that vile sin legalized in this God-forsaken country, Sweden embraces it so that it is considered to be one of the most “gay-friendly” countries in Europe and maybe even the world. If you didn’t think this country was filthy enough, don’t worry, they will never make you think that again. They hold a yearly fag pride parade known as the Stockholm Pride Parade"
...
"Fags are never happy unless they’re pushing their filth down everyone’s throat. Here is just another example of how fags will stop at nothing to make everyone accept their disobedience to their God. Two publishing companies, Vilda and Olika, are publishing children’s books with the theme that having same-sex parents is a “natural” way of life. WTF? There is NOTHING natural about being a fag! Listen up Sweden, those children are an inheritance from God and this is what you teach them? Not a good idea!"
Ta er tid och titta på detta 5.30 minuters klippet där journalisten Bertil Karleforss har intervjuat grundaren.
"Have you any idea why a raven is like a writing desk?"
Citat stulet från The Mad Hatter (Alice in Wonderland)
