Innan sommarlovet fick vi i uppgift att skriva en minnesberättelse på svenskan.. Satt och tänkte i ungefär tio minuter och försökte välja mellan två-tre minnen. Valde ett minne och satte mig ner och skrev ...

---

Skyddsängeln i Grekland

Vissa saker minns man bättre än andra. Som tillexempel när jag var på Rhodos, Grekland med pappa och mamma, och min bror. Det är en grej där som jag minns tydligare än alla andra minnen som jag har därifrån.

Bilolyckan.

Visst, det var varmt och härligt att vara där. Roligt och spännande. Men varje gång jag tänker tillbaka är det bilolyckan som dyker upp i mitt minne först.

Det var sent på eftermiddagen och vi var alla trötta och satt på bussen tillbaka till hotellet tror jag. Pappa sa till mig att stanna kvar i bussen. Jag gjorde inte som han sa utan hoppade ut. Snurrade i luften. En bil kommer. Blir påkörd.

Men som tur är var det två snälla killar som satt i bilen. Som kastade in den tjutande främmande flickan i bilen tillsammans med hennes far och åkte direkt till sjukhuset.

Och kvar vid bussen stod mamma och brorsan som fick vänta på en taxi.

Jag minns inte om jag hade ont, men det borde jag ha haft. Hade blåmärken över hela ryggen.

Väl inne i ett rum på sjukhuset fick jag ligga på nån bänk och kolla in i en lapp som pappa höll i medans någon röntgade mitt huvud.

Det hade inte hänt något allvarligt. Så jag fick åka tillbaka till hotellet, och lägga mig och vila, fast jag fick inte somna riktigt, utan blev väckt med jämna mellanrum för att babbla upp lite grejer.

Jag minns inte så mycket mer än det. Men efter att detta minne dykt upp kommer ett annat minne upp. Vad jag sa till killen i receptionen när vi skulle åka hem. "Hejdå please." Eftersom alla sa "please" till honom hade jag uppfattat det som att han hette så. Men till mitt försvar så kunde jag inte engelska och fattade inte att det betydde snälla.

© 2008 Sara Andersson