S.A Hjärta J.P

Jag är verkligen kär på riktigt. Varje gång jag ser honom så får jag fjärilar i magen och ett leende börjar spridas på mina läppar. Varför fick jag en sån underbar pojkvän? Vad har jag gjort för att förtjäna honom? Jag vet att jag inte vet allt om honom, han vet inte allt om mig heller. Men vi lär känna varandra varje dag som går, varje dag som vi tillbringar tillsammans. Jag är glad att vi träffades, att han tog första steget, annars skulle vi nog inte ens snackat med varandra idag. Men tack vare han så har vi nu varit tillsammans i 5 månader och 29 dagar!
Jag älskar dig!
Men sen ska vi inte glömma att jag skulle träffa och festa med Eleonor samma dag som jag och han träffades. Visst vi hade träffats i skolan förrut och haft lektioner tillsammans, men då pratade vi inte med varandra. Det var efter åt, när jag festade med Eleonor och hon drog med mig till honom som vi träffades på riktigt om man säger så. Och det är jag oxå glad över. :)

Att planera är varken min eller kusinens starka sida!

För ungefär ett årsedan sa jag och min kusin att det var dags att åka till Norge och hälsa på storkusinen... det har ju ändå alla andra kusiner gjort, men vi har inte hunnit med det. Vi bestämde ett datum men då var det alldeles för kallt och för mkt snö därnere så vi besluta att vi inte skulle åka. Nästa gång var det samma sak igen. Sen sa vi att vi tar det på sommarlovet, men det hände inget. Nu, ett år senare då vi tänkte åka första gången åker vi.
Vi åker på Lördag morgon till Norge och stannar till Tisdagen. Så jävla härligt att äntligen få komma ifrån Sverige ett tag och se en ny kultur. Hälsa på kusinen och förhoppningsvis träffa vår andra kusin som bor i Norge. Kameran ska naturligtvis med, och kanske händer det att jag lägger ut en bild eller två :)

(USA-09) Dag 20: New York

Jag, Anna, Emmie, Jacob, Pär, Udo, Anton, Marcus och Morris gick upp klockan fyra för att en kvart senare ta oss ner till tunnelbanan för att åka till Manhattan för att se solen gå upp. Vi satt vid hamnen och tittade ut i mörkret och sakta men säkert kunde vi ana frihetsgudinnan ta form en bra bit ut i vattnet. Himlen ljusnade, men ingen sol dök upp i horrisonten. En bit ifrån oss på vår sida av Manhattan kunde vi se solen spegla sig i ett av skyskraperna.
Vi missade soluppgången men ingen hängde läpp för det, vi tog ist båten över till andra sidan för att komma närmare The Statue of Liberty. Och på väg dit (och på väg tillbaka) kunde vi iaf se New York i morgonsolen, häftigt var det. När vi var tillbaka på "vår sida" av Manhattan stack några till Zero Ground, vilket jag ångrar att jag inte hängde med! Jag stack ist tillbaka till hotellet för att vila lite efter våran tidiga uppstigning.

Efter några timmar var vi tvugna att checka ut (men vi kunde fortfarande ha kvar våra väskor i ett låst rum på hotellet), men istället för att sitta kvar på hotellet tills att vi skulle till flygplatsen orkade inte jag med så jag och några till stack ut på stan. Hamnade först på Times Square och gick vidare därifrån till 5th Avenue (och det är ingen liten tripp det där!). När vi kom tillbaka till hotellet fick vi tillbaka våra väskor och fick packat om så att det vi köpt kunde tryckas ner i våra redan fullpackade väskor.

Klockan blev till slut 18.00 och vi steg tungt in i vanen som körde snällt till flygplatsen. Där tog vi farväl av en rolig och kär vän och guide, Adam. Vi checkade in och fick vänta 40 minuter extra då planet var försenat. När vi kom till Heathrow, London hann jag och några till knappt säga hejdå till våra andra vänner som var sena till sitt egna flyg som skulle ta dom till Stockholm. Själva fick vi vänta i någon timme till innan vi kunde stiga på vårat för att komma fram till vårat slutmål. Danmark. Där allt började.


(USA-09) Dag 19: New York

Denna morgonen var nog en av de jobbigaste hittils måste jag säga! Vi var tvugna att städa ur vanen och alla tälten från all damm och skit som kommit in under våran resa. När detta var klart satt vi ett par timmar i bilen innan vi kom till The Big Apple! En underbar stad som jag bara måste tillbaka till många gånger till! Men jag skulle nog aldrig vilja bo där.. tror jag.

Vi checkade iaf in på "Brodway Hostel & Hotel", som ligger i Upper West Side. Efter någon timmes uppfräshining på rummen (delade rum med alla tjejer i gruppen) så skulle vi ta oss an the big city. Utforka på egen hand i ett par timmar. Jag har nog inte slösat så här mycket pengar som jag slösat två dagar i New York som på hela resan! Här fanns allt jag ville ha, och ändå fick jag inte se allt :(. Från Hotellet åkte vi till Times Square, självklart! Där fick vi vandra runt innan vi skulle samlas för att åka till China Town. Genom China Town gick vi, China Town såg inte riktigt ut som jag hade föreställt mig måste jag säga, och efter ett tag kom vi till Litle Italy, där vi hittade en mysig restaurang där vi satte oss ner för att äta. Väldigt god mat måste jag säga! Efter att ha ätit klart och betalat splittrades vi igen. Några (där blandannat jag) åkte tillbaka till Times Square för att se den berömda platsen i mörker. Sedan var det till att åka direkt till hotellet för att nana i en vanlig säng.


(USA-09) Dag 18: Washington DC

Idag fick vi en heldag i huvudstaden. Den tiden skulle vi utforska staden och vad den har att erbjuda själva. Ska jag vara ärlig så har jag varit i roligare städer, hittade inte många klädesbutiker men det fanns väldigt många museum! Gick in i bla Historika museet och Space museet. Hände inte så mkt mer faktiskt då vi ägnade någon halvtimme eller så för att hitta en klädesbutik - där jag köpte några tröjor.

Innan denna heldagen i centrum så åkte vi alla till Arlington Cementery, ni vet där alla soldater och presidenter är begravda. Där skulle vi kolla på när några soltater skulle hedra tre okända (döda) soldater.

På kvällen efter att vi ätit och vilat kropparna så åkte jag och några andra iväg tillsammans med Adam för att köpa nya resväskor - dom väskorna vi hade med oss hade krympt någonstans på vägen x).




(USA-09) Dag 17: Washington DC

För en gångs skull kom vi iväg i tid. Efter fem timmars bussresa kom vi fram till Amerikas huvudstad. Vi parkerade nära Washinton Monument, därifrån gick vi till Abraham Lincon och hälsade på honom, därifrån till Vita Huset. På väg till Vita huset passerade vi både Viatnamkrigets minnesplats och Andra världskrigets minnesplats. Alla namn på deltagande soltater stod uppskrivna på rader av spglande stenar. Ganska sorgligt faktiskt då man ibland gick förbi någonstans där någon lagt ut hjärtan och ljus bredvid.

Innan vi var klara i stan ville Adam visa oss Washintons stadium. Vi märkte att det var någon match på gång så vi frågade vad det var för match och vem det var som spelade. Det var inget mindre än sporten Baseball, Washington Nationals mötte Florida Marlins. Vi köpte varsin biljett och gick in för att kolla. Tråkigt nog så satt vi ganska högt upp, nästan högst upp faktiskt. Men efter ett tag hade Adam hittat ett par lediga platser längre ner, närmare planen, som vi kunde sätta oss på och fortsätta se matchen och först då blev det mkt roligare och intressantare att kolla. Tyvärr dog min kamera innan vi kom närmare plan, men har några bilder från då vi satt nästan högst upp, en av dom kan du se här nedan.

När matchen var slut åkte vi till campingen och satte upp tälten och åt makaroner och köttbullar :).
Måste bara tillägga, medan vi var på matchen så fick den andra gruppen kolla på bio. Funny People. Vad vill ni helst när ni är i Amerika? Kolla på en livematch i baseball eller kolla på bio? ;D


(USA-09) Dag 16: Wytheville

Jaha, dagen började som den har gjort varje campingmorgon, tälten revs och vi kom iväg någon halvtimme senare än vad vi räknat med. Men vi var inte besvikna för det, det enda vi fick reda på på morgonen var att vi skulle se ett vattenfall i Great Smokey Mountains, inte att vi skulle gå ca 8,5 km (enkel sträcka) upp och ner för en stig och över smala (knappt lika bred som skorna!) broar. Sjukt jobbigt och kvavt, men det var värt mödan när man väl kom ner. Men när man väl kom ner och vilat en liten stund kom vi på att vi skulle vara tvugna att gå upp för backen igen. Jag kan säga att det var ingen lätt stig att gå på. Stenar och rötter överallt (åtminstonde mer än 3/4 av stigen)!

När vi kom upp igen var vi tvugna att sitta och vänta en stund på att vanen skulle komma för att hämta oss. Det var så att vi fick låna den andra gruppens van för en stund då Adam stuckit iväg med två av våra gruppmedlemmar till sjukhuset då en var allvarligt sjuk (trodde vi, men det var inte så allvarligt, inget som lite medicin inte klarade av). Så vi fick ju klara oss med en van i ett par timmar, men det gick. När vi skulle förflytta oss lite längre än till Centret så var vi ändå tvugna att hoppa in i vanen allihopa (20 pers) för att ta oss till ett annat ställe, typ campingställe om jag inte är helt ute och cyklar. God glass hade dom iaf. Men jag, Rebecka, Udo, Pär och Jacob fick lifta med en bil ist då vi inte fick plats i vanen och Skyler var snäll att fråga någon om dom skulle till samma sälle som oss och om vi fick hoppa upp bak på flaket. Amerikaner är snälla, klart vi fick hoppa upp och sätta oss. Tur var väl det! Om det är typ 30 grader eller nått (om inte mer) vill man nog inte sitta och trängas i en ikke fungerande AC -van på typ 16 pers!

Iaf, när vi kom till den här nya campingplatsen med den goda glassen fick vi vänta ett par minuter innan våra äventyrare kom tillbaka så vi kunde åka till den campingen vi skulle ligga i. Sent blev det, så vi fick sova i stugor om vi ville. Men då vi inte fick plats med 22 pers i två stugor så sa jag, Nellie, Anna och Udo att vi sover ute i paviljongen. Jävligt mysigt var det! Även om vi inte sov i tält så hade vi satt upp ett tält för att ha våra grejer där i så att det inte skulle bli blött, smarta vi är! För det regnade under natten. Efter det var det sjärnklart och man vaknade när solen gick upp bakom bergen och trädtopparna en bit bort. Synd att jag inte hade kameran med mig den natten! Innan vi skulle somna där i paviljongen sa Nellie nått som jag inte kommer glömma på länge:
"Det känns som om vi ska sova i en matlåda"


Im done..

.. It's copmplete, over, finished ..
Och jag är helt slut.
Kan inte fatta att jag under 6-7 månder har suttit med en och samma bok och läst och läst men inte kommit någon vart. Okej, nu har jag inte läst varje dag heller så man kan säga att det hållit på i 3-5 månader ist. Men att sitta och traggla en 885 sidig bok som inte är så super bra, det gör att man (iaf jag) inte läser lika mkt. Men de senaste dagarna har jag tagit tag i mitt liv och satte mig för att läsa klart de sista 300 sidorna. Och igår blev jag klar. Äntligen.
Vilken bok pratar jag om då?
This Charming Man skriven av Marian Keyes.
Men nu har jag ingen aning om vad jag ska läsa ikväll. Jag och kussen bestämde något igår, men kommer inte ihåg vad det blev för någon bok x)
Det är bara så att ni vet :)

...

Ibland känner man sig bara sviken.

RSS 2.0