Jag läste ut PS Jag älskar dig av Cecelia Ahen i går/i natt. En äkta tjejbok (men killar kan nog oxå läsa den) som är läsvärd till tusen. Väldigt bra bok, några tårar kom på vissa ställen och blev väldigt arg på en man i boken, vet inte varför jag blev det men han blev en skitgubbe helt enkelt, i början var han helt okej, men han sumpade alltihop. Filmen har jag inte sett ännu, gav den i julklapp till min kusin förra julen. Efter det har jag funderat på om jag skulle ta och låna filmen av henne, men nu vet jag inte om jag ska förstöra boken genom att se på filmen. Det återstår att se...

Det jag tycker är lite härligt är att allt kan fixas av en kopp te.
"Det magiska teet som kan göra underverk och lösa alla ens små problem i livet. Man skvallrar lite och gör en kopp te, man får sparken och dricker en kopp te, ens man berättar att han har en hjärntumör och man dricker en kopp te ..."
Boken handlar visserligen inte om en kopp te. Den handlar om Holly som med hjälp av ett brev varje månad från sin avlide man kan fortsätta sitt liv. Börja på ett nytt kapitel och hitta rätt igen.

Detta är ett slumpvis utvalt utdrag från boken. Holly är på bibleoteket för att låna en dator.. Hon har precis träffat sin bror (Richard) där..

"  Richard sa hastight hej då, givk över till disken och betalade och smet tyst ut ur rummet.
  Holly slog sig ned vid datorn och mannen bredvid henne log lite konstigt mot henne. Hon log tillbaka och kastade nyfiket ett öga mot hans skärm. Hon fick nästan kväljningar när hon såg porrbilderna på hans skärm och tittade snabbt bort igen. Han fortsatte stirra på henne med ett läskigt leende på läpparna medan Holly ignorerade honom och försjönk i jobbsökandet.
  Fyrtio minuter senare stängde hon glatt av datorn, gick tillbaka till bibliotekarien och lade sina tio euro på disken. Kvinnan knappade på datorn utan att bry sig om pengarna. "Det blir femton euro, tack."
  Holly svalde och tittade ned på sedeln. "Men jag tyckde du sa att det kostade fem för tjugo minuter.!
  "Ja, det stämmer." Bibliotekarien log mot henne.
  "Men jag var bara uppkopplad i fyrtio minuter."
  "Du var uppkopplad i fyrtiofyra minuter, sp du hade påbörjat de där extra tjugo minuterna", sa hon efter att ha tittat på datorn.
  Holly fnissade. "Men det är ju bara några få extra minuter. Det är knappast värt fem euro."
  Bibliotekarien fortsatte bara le åt henne.
  "Så du vill att jag ska betala?" frågade Holly förvånat.
  "Ja, det är taxan."
  Holly sänkte rösten och flyttade huvudet närmare kvinnan. "Det här är hemskt pinsamt, men jag har faktiskt bara tio på mig just nu. Kan jag möjligtvis komma tillbaka med resten senare idag?"
  Bibliotekarien skakade på huvudet. "Det går tyvärr inte. Du måste betala hela summan."
  "Men jag har inte hela summan", protesterade Holly.
  Kvinnan stirrade tillbaka utan att röra en min.
  "Nähä", sa Holly argt och tog fram mobilen.
  "Du får tyvärr inte använda den där här inne." Hon pekade på mobiltelefoner förbjudna-skylten på disken.
  Holly tittade långsamt upp på henne och räknade tyst till fem. "Om jag inte får använda telefonen kan jag inte ringa efter hjälp. Om jag inte kan ringa efter någon så kan ingen komma hit med pengar åt mig. Om ingen kommer hit med pengar kan jag inte betala. Så vi har ett litet problem, eller hur?" Hon höjde rösten.
  Kvinnan skrivade nervöst på sig.
  "Får jag gå ut och ringa?"
  Kvinnan tänkte över dilemmat. "Ja ... egentligen låter vi inte folk lämna byggnaden utan att betala, men det går väl bra för den här gången." Hon log och tillade kvickt: "Bara du står alldeles utanför ingången."
  "Så du kan se mig?" sa Holly spydigt.
  Kvinnan låtsades återgå till arbetet och började nervöst flytta runt papper bakom disken.
  Holly stod utanför dörren och funderade över vem hon skulle ringa. Hon kunde inte ringa Denise eller Sharon. Även de säkert sklle rusa hem från jobbet för hennes skll ville hon inte att de skulle få reda på hur misslyckad hon var nu när de var så himla lyckliga. Hon kunde inte ringa Ciara för hon jobbade dag på Hogans, Jack undervisade igen, och Abbey med, Declan var på college och Richard var inte ens ett alternativ.
  Tårarna rullade ner för hennes kinder när hon knappade nedåt i namnlistan i telefonboken. De flesta som hon hade inlagna i telefonen hade inte ens ringt henne sedan Gerry dog, vilket betydde att hon inte hade några fler vänner hon kunde ringa. Hon vände ryggen mot bibleotekarien så hon inte skulle se att hon var ledsen. Vad skulle hon ta sig till? Vad pinsamt egentligen att hon var tvungen att ringa någon och be om fem euro. Och det var ännu pinsammare att det inte fanns någon enda hon kunde ringa. Men hon var så illa tvungen, annars skulle väl den där snorkiga bibliotekarien ringa efter polisen. Hon ringde första bästa nummer som dök upp i hennes huvud.
  "Hej, det här är Gerry, lämna ett meddelande efter pipet så ringer jag upp så fort jag kan."
  "Gerry", grät Holly. "Jag behöver dig ..."  "

Det må vara en filmposter, men det gör inte så mycket. Film och bok är ungefär den samma :)