Hej! För dig som råkat hamna på min blogg kanske undrar vad den handlar om? Den handlar mest om min vardag, men även om något annat som hänt i världen som jag har lust att skriva om. Jag skriver inte för att få så många läsare som möjligt utan för att få "skriva av" mig. Hoppas ni trivs.

Skrämmande morgon.

Något hände i morse.
  Jag var på väg till skolan. Var i en korsning typ och det kom en bil från höger och en bil som kom emot mig framifrån.. Helt normalt. Bilen som kom från höger ska enligt trafikreglerna stanna då det är en toppskylt där. Sen borde den som satt i bilen väntat på den andra bilen som kom emot mig, eller hur?

Men det gjorde han inte! Han körde rakt ut och stannade igen, mitt på vägen, den andra bilen är tvungen att stanna och vänta på att jag ska cykla förbi den bil som stannat för att själv komma förbi. När jag cyklar förbi kollar jag som en ren reflex in på förareren i den bil som stannat först och märker att det är en utländsk äldre man. Sen ser jag att han surt kollar på mig och typ försöker prata med mig genom den stängda bildörren samtidigt som han antigen pekar på mig eller på min cykel. Jag bryr mig inte om att stanna utan fortsätter och märker att den andra bilens förare är en medelålders kvinna som rycker irriterat på axlarna och typ säger "vad gör han" eller nått. När jag kommit förbi kör hon om mannen.

När jag kommit en bit ifrån korsningen kollar jag bakåt bara för att kolla vad som hände. Jag ser att mannen nu har stigit ur bilen och hör att at ropar på mig och pekar på mig. Men jag hörde inte vad han sa då jag hade musik i öronen. Jag vänder mig om igen och börjar trampa lite fortare för att försöka skaka av mig denna lilla händelse som inte borde påverka mig.

Men det misslyckas, jag vågar inte vända mig om på hela vägen fram till skolan då det kändes som om han följde efter mig. Jag hoppade snabbt av cykeln och låste och gick snabbt in i skolbyggnaden som jag för en gångs skull var väldigt glad över att se. När jag väntade på att läraren skulle komma kände jag mig lite lugnare men var fortfarande rädd att han skulle dyka upp. Kändes som om han skulle göra det, men självklart (eller som tur är) så kom han aldrig. Lektionen började och jag kände mig bättre till mods :)

Vågade knappt cykla hem sen efter skolan, tänkte att han kanske skulle dyka upp igen. Men det var bara en fånig liten tanke som mitt undermedvetna eller nått ville att jag skulle tro. Jag hoppas innerligt att inte få se han eller hans bil igen. För det här är inget jag vill återuppleva.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0