För några veckorsedan fick vi i uppgift att beskriva vårt egna helvete. Alltså hur vi upplever helvetet, hur vi tror det ser ut, hur man kommer dit och när m.m. Vår egna tolkning av helvetet helt enkelt. Hur svårt som helst juh! Men jag knådade ihop detta..

---

Det händer ibland att jag hamnar i mitt helvete. Ibland mitt på dan, ibland på kvällen. Vissa dagar inte alls. Det kan komma plötsligt och ibland inte fullt så snabbt.

När jag väl är där ser jag bara ödelandskap och mörker och det är alltid den där stora floden av gyttja någon meter framför fötterna. Här har jag ett val "tänk mer eller gå runt tanken" som det står på en skylt strax bredvid. Det är precis som det låter. Om jag ska tänka mer på saken är det bara till att hoppa i gyttjeån och försöka ta mig över till andra sidan. Inte genom att simma, utan genom att tänka ut tanken. Jag kommer inte upp ur leran förrän den är klar. Om jag istället väljer att gå runt min tanke, måste jag gå till bron, flera kilometer bort. Jag kommer inte kunna se bron förrän jag nästan är klar.

Mesans jag står där på kanten till ån blir det bara kallare och mörkare omkring mig, så det gäller att välja om man inte vill bli kvar när det blir kolsvart. Om jag stannar kvar till dess kan det ta dagar att ta sig ut. Det gäller för mig att välja rätt väg, ibland händer det att jag tar fel och då får jag börja om från början och försöka på nytt.

Och så börjar det regna..

Sara Andersson

Svenska VT 2009