Jag är så hemskt ledsen att jag inte har skrivit något mer om USA-resan på länge. Men det har kommit annat i vägen. Men nu tar jag upp det igen. Förlåt ännu en gång :).

Jag, Emmie, Anna och Udo hade tänkt att gå upp redan klockan fyra denna morgon för att ta bussen till Grand Canyon för att se soluppgången. Men icke sa Nicke. Vi gick inte upp när klockan ringde för det var på tok för kallt utanför sovsäcken. Så vi sov vidare. Några timmar senare när alla var vakna och klara att hoppa in i vanen tog vi oss till "Grand Canyon Airport" för att få åka helikpoter över Grand Canyon! En hispnande resa måste jag säga. Minns att när vår pilot hade samlat den lilla gruppen som skulle med på hans tur tittade han på mig och frågade "Are you nervous?" och jag bara "No, Im just tired". Haha, såg jag verkligen nervös ut? Hm, kan inte minnas det - fast det klart. Jag kunde inte se mig själv. En tur på 25 minuter var inte länge. Det fanns självklart en längre tur på 45, men det kostade självklart mer. Men dom 25 minutrerna kändes som knappt 10.

Efter turen åkte vi tillbaka till lägret och åt lite innan vi hoppade in i vanen igen och åkte för att se Canyonen igen. Klockan var nu ett och vi skulle stanna här till klockan blev halv 8 ungefär för då skulle solen gå ner. Jag och min lilla grupp orkade inte gå runt och vela, så vi satte och snackade lite granna under ett träd. Medan vi väntade på att bussen skulle komma (vi skulle ta oss till "solnedgångs platsen" själva) så började det ösregna. Vi kom la fram till platsen runt fem tiden skulle jag tro. Jag, Nellie och Udo åkte tillbaka till lägret efter en liten stund för att hämta lite varmare kläder då många av oss frös. När vi kom tillbaka satt vi på "vår" klippavsatts. Där var vi fram till det att klockan blev halv 8. Folk kom och dom gick, men vi stannade kvar och flummade. Regnet upphörde i några timmar, men sen när klockan närmade sig åtta började det regna ännu mer och så börja det åska. Vi fick snällt ta och leta upp Adam och sedan gick vi till Visitor Center för att vara kvar ännu lite till. Men regnet upphörde inte så vi sprang ut till vanen och körde till PizzaHut då ingen ville ställa sig och laga mat ute i regnet.