Phu, jag överlevde mina två timmar och tjugo minuter matte. Det var faktiskt inte så farligt som jag trodde, men det kommer säkert bli ännu värre ju närmare slutet man kommer. Jag är glad över mina vänner som stötar mig i detta x).

Imorgon är en stor dag. Det är det bara några få som kan nicka och hålla med mig (för de vet varför jag tycker det). Ni som inte vet varför får reda på det antigen om jag snackar med er öga mot öga eller långt senare när jag skriver det här på bloggen :)

Kramar :)