Dagen efter stormen var en förödelse! Tälten var halvt förstörda, mina solglasögon var sönder (igen!! – hade visst glömt dom i tältet) och det var mycket som var försvunnet. Det som vi hittade var dyblöta och smutsiga. Det enda positiva med att det var en ny dag var att jag blivit frisk. Vi skulle klockan åtta på morgonen, men vi kom iväg nio pga av att vi skulle röja upp så mycket vi kunde och rulla ihop tälten.

Vi kom i alla fall iväg och stannade i en liten stad och åt på Sonny’s. Och en sak ska jag säga om Sonny’s! jag tänker aldrig äta där igen om jag får den chansen. Min dricka (sprite) smakade papper/kartong min mat var jätte torr, så jag fick inte i mig så mycket även om jag tryckte i mig nästan hälften. Vi åkte vidare och någon timme senare var vi i San Antonio. Jag såg på en byggnad eller vad det nu var när vi åkte förbi att det var 100°F (38°-39°C). Adam hade sagt att det kunde fortsätta vara varmt även under natten men vi tänkte att när solen gått ner så skulle det inte vara så farligt. Vi slog upp tälten och sprang till busshållsplatsen som var precis utanför camping-området. Vi missade precis ”första” så vi fick vänta på nästa som kom tio/tjugo minuter senare. Väl i stan gick vi direkt in i en affär med snygga kläder i, Expressen eller något hette den. När vi var klara där märkte vi att denna affären var bara en affär av många – vi var i en galleria! Vi letade oss fram till restaurang ”området” som låg på nedervåningen. Där bestämde vi oss för Thaimat. Vi gick ut från gallerian och jag hittade ett par solglasögon som jag bad om att de inte skulle gå sönder (och det gjorde dom inte, har dom kvar fortfarande, fast bågarna är lite lösa men det kan man ju fixa).

Adams varning om att det skulle vara varm i natt visade sig vara sann. Det var säkert lika varmt ute som inne i tälten, fast tekniskt sätt var det nog varmare inne i tältet – ändå hade vi ”dörrarna” öppna (med myggnät) men vi vände och vred på oss länge och vaknade sedan dyblöta av svett.