Ja, vad är kärlek? Jag har faktiskt en annan blogg, på en annan bloggportal, som jag vill hålla lite hemlig för den är till för mer privata tankar. Den handlar inte om "vad jag gjort idag" m.m. så som denna bloggen gör. Men iaf, jag har skrivit ett sånt här inlägg på den sidan som jag tänker klippa och klistra in här (fusk jag vet, men orkar inte skriva om det)

"Vad är kärlek egentligen? Hur vet man att man är kär? Pirrar det så där skönt i magen och ler man som ett fån varje gång man tänker på honom/henne? Hoppar hjärtat över ett slag varje gång man ses? Går man runt och små sjunger på glada kärlekssånger varje dag? Kan man inte sluta tänka på honom/henne?

Hur vet man att han/hon är den rätta? Ens själfrände? Ens andra hälft? Hur vet man att ens kärlek till honom/henne är besvarad? Hur vet man att ens egna känslor är äkta? Kan man verkligen bli kär vid "första ögonkontakten" eller är det bara ett talesätt?

Jag har hört att kärlek byggs på vänskap, respekt och tillit. Det borde ju stämma tycker jag. Jag vet själv att jag inte skulle kunna bli kär huxflux utan att inte veta vem denna person är. Litar jag inte på personen heller kan det vara svårt kan det nog oxå vara svårt att vara kär i en.

För ett par årsedan trodde inte jag på "kärlek vid första ögonkastet" men nu har jag själv varit med om just det. Fast, jag visste inte från början om jag var kär eller inte. Kan man kalla det för "kärlek vid första ögonkastet" då? Jag litade verkligen på honom från första början. Efter att ha tillbringat ungefär 2 veckor tillsammans dygnet runt typ så blev det vi. Jag berättade detta för min kompis och hon sa att det var det. Men det är en fråga som får förbli obesvarad."

/posted by saarandersson.blogg.se's andra "privata" blogg, 8 oktober 2009.

Men denna pojk som det handlar om i slutet av texten är numera mitt ex. Jag tror nu starkt på att det var en sommar-romans. Han bodde i en stad och jag i en annan flera mil bort. Man försöker hålla tag i det man känner till men till slut måste man släppa taget när man vet att ens känslor inte är den samma som den var för ett halvår tillbaka. Jag vet nu, efter att ha haft två distansförhållanden, att det inte funkar för mig. Jag klarar inte av att älska på avstånd. Jag har aldrig kunnat känna mig tillräckligt nära mina ex, som jag gör nu med min pojkvän. Jag känner något helt annat för honom än vad jag gjort för mina förra. Och jag hoppas att detta håller länge och väl (: