Min allra allra första kärlek var när jag gick på dagis. Jag kärade ner mig i en dagiskamrat som heter Johan. Vi var väldigt bra kompisar, men då han var ett/två år äldre än mig så tappade vi kontakten när han började skolan.

Min låtsas pappa och hans mamma var arbetskamrater så vi umgicks då dom hade julfirande på deras jobb m.m.

Jag minns, tror jag gick i fyran eller femman, så var det någon som stod och knuffade mig i matsalskön och när jag tittade bakåt för att se vem det var så var det just han. Johan. Han log och sa hej och jag besvarade naturligtvis det hejet, men mer än så var det inte. Jag kände honom inte längre och mina känslor var borta för honom. Men han var fortfarande väldigt söt.

Nästa gång som jag hörde talas om honom kallades han för "fotomodellen" (helt logiskt då han var modell för någonting(?)). Det tog faktiskt ett tag innan jag fattade att det var en och samma person. Jag fattade det först när jag och min kompis var och badade för ett par årsedan, jag kan la ha gått i åttan(?) skulle börja nian (vild gissning), när han och hans kompisar var några meter ifrån oss och spelade boll. Jag kände igen honom och sa att jag hade gått på samma dagis som honom och då sa hon att det var "fotomodellen" och att han var hennes bror klasskamrat. Så på nått höger och vänster fixade hon fram hans MSN och jag addade honom.
Han hade ingen aning om vem jag var. Jag avsöjade ingenting. Vet inte varför. Sa inte vem jag var, bara att vi gick i samma skola och hur gammal jag var. Sa aldrig att jag visste precis vem han var eller att han visste precis vem jag var.

Men nu? Nu har jag ingen aning om var denna killen befinner sig. Vet inte vad han kallas eller vad han gör. Han kommer säkert inte ens ihåg mig skulle jag kunna tro. Men jag kommer ihåg honom. Vagt visserligen. Kommer fortfarande ihåg att han var/är blond och har blåa ögon och var väldigt söt som liten. Men kommer jag typ inte ihåg. Ja, det var min lilla första kärlek om Johan J.