Jag tänker fortfarande på henne ibland på kvällarna. Jag kan fortfarande inte fatta att hon inte längre finns hos oss. Jag vet att det inte var helt oväntat, men jag ligger ändå i sängen och kan inte koncentrera mig på vad som är på tv. Jag vet inte vad det är exakt som det är jag tänker på när jag tänker på henne men hon finns ändå i mina tankar. Jag saknar henne, det gör jag verkligen. Plus jag känner mig elak att jag inte hälsade på oftare än vad jag gjorde i slutet. Jag menar, det är det minsta jag kunde göra när hon nu ändå har varit en så stor del av mitt liv, när hon fortfarande var pigg och rörlig och gick mellan sitt och mitt hem varje vardag för att få upp mig på morgonen och få mig i tid till skolbussen. Han har gjort mkt för mig som jag kommer att minnas länge och väl. Personen jag pratar om heter Anna. Hon blev 93 år 8 månader och 13 dagar. Den 21 september 2011. Hon var min mormors syster men kunde lika gärna vara min andra mamma. Jag älskar henne och gillar inte att jag inte har några bilder på henne. Men jag ska inte sörja för jag vet att hon är i trygga händer hos sin älskade man Anders som jag tyvärr aldrig fick träffa. Och att hon nu är frisk, pigg och lycklig i ett annan värld. R.I.P Anna <3