A Walk To Remember
Don't even ask me how it happend, because I still can't explain it. One second I was standing there in front of her, expecting to walk to the side of the porch, and in the next second I wasn't. Instead of moving towars the chairs, I took a step closer to her and found mysel reaching for her hand. I tool it in mine and lookes right at her, moving just a little closer. She didn't exactly step back, but her eyes widened just a little, and for a tiny, flickering moment I thougt I'd dibe the wrong and debated going any furter. I paused and smiled, sort of tilting my head to the side, and the next thing I saw was that she's closed her eyes and was tilting her head, too, and that our face were moving closer together.
It wasn't that long, and it certainly wasn't the kind of kiss you see in movies these days, but it was wonderful in its own way, and all I can remember about the moment is that when our lips first touched, I knew the memory would last forever.
By Nicholas Sparks
Boken är inget som visas i filmen. Förutom kärleken, ny relation och sjukdomen. Så på ett sätt gillar jag filmen mycket mer för där är Landon (han som berättar historien i boken) mer "nu-ska-vi-uppfylla-hennes-att-göra-lista- och-göra-henne-glad" typ. I boken är han precis tvärtom, han vet inte alls vad han ska göra så de sitter och läser biblen tillsammans i flera veckor.
Jamie, flickan i historien, är ungefär densamma i både filmen och i boken.
Men även om jag skulle föredra filmen före boken så har boken sina fördelar. Jag låg verkligen och grät, och det gjorde så ont i mig de sista kapiterna. Även om man gråter mycket i slutet av filmen med så är det en helt annan känsa i boken. Om ni fattar vad jag menar? Det är en bok jag verkligen rekomenderar att läsa, speciellt om ni gillade utdraget jag skrev här överst. Har ni redan läst den? Läs den igen.. eller se filmen.
Kommentarer
Trackback
