Sagan om ett underligt folk
Det var en gång en ung afrikan, som var på ett besök i Sverige.
Det var ett väldigt exotiskt land med djurälskande invånare, började
han sin berättelse vid återkomsten till sin hemby.
Några dagar under solperioden dyrkade de med stort iver sina fjäderdän.
De smyckade sina hem med hönsfjädrar och bilder av kycklingar,
de förtärde ägg av olika konsistens,
de klädde ut sina barn,
de tände eldar å smällde av raketer.
Tror det var någon slags ond guddom de försökte skrämma bort.
Senare på året när solen, som alla också dyrkade,
stod högt på himlen klädde de en stång med
blad och blommor och reste den mot skyn.
Därefter dansade de runt och sjöng sitt hemlands vemodiga sånger.
Jag minns särskilt hur de härmade grodornas rörelser och ljud.
När kvällarna blev mörkare flockade människorna sig kring enkla ljuslågor.
Nu hade de vuxna haklappar och små mössor på sig.
De djur de nu hyllade var små dyra skaldjur som de
åt tillsammans med starka drycker,
vilket dessa folk älskar.
Det hemskaste som hände mig när nätterna var som allra längst.
En natt öppnades dörren och en mängd kvinnor
i vita fotsida klädnader trängde in.
En kvinna hade ljus kring sitt hår och allesammans
sjöng om hästar och talade om katter.
I detta land var det sällan jag hörde någon tala om sin gud!
Men, jag var med och fick fira den stora grisfesten.
De anrättade grisen på många olika sätt och när
de på första dagens afton hade ätit - då kom deras gud.
Ja, de sa ju aldrig att det var så, men jag förstod.
Han liknade vår gamle medicinman
- mask för ansiktet och med underliga kläder.
Han hade dyrbara gåvor med sig till människorna
som då blev glada och lyckliga.
Därefter försvann han igen.
De sa att han brukade komma till dem en gång om året.
Detta är ett mycket underligt och exotiskt folk.
Kommentarer
Trackback
