Nu har det gått 3 månader lite drygt sen vi fick en ny familjemedlem.

Tiden har gått så fort!

Det är mycket vi har varit med om redan.

Bara för att nämna lite så har vi;

vart på bröllop (endast vigseln),

sova över hos mormor och morfar

(det var bara jag och Athena då sambon jobbade den natten)

och shoppat på både väla och gekås.

 

Det tog ett bra tag innan vi bestämde oss för ett namn.

Vi ville vara säkra på att det är ett namn vi gillade

samt att det är ett namn som passar henne.

Vi hade redan innan vi fick reda på att det skulle bli en flicka 

letat upp några flicknamn som vi gillade. Men då båda var ganska

säkra att det skulle bli en kille så hade vi inte lagt så mycket vikt på

tjejnamn så vi visste i princip vad en ev kille skulle heta om namnen passade in.

Men nu blev det en underbar tjej och vi fick fundera och känna efter mellan dessa namn;

Athena blir tilltallsnamnet.

Passar bra, hon ser ut som en Athena och är verkligen en krigare.

Hon vet vad hon vill och är inte rädd för att säga ifrån heller,

ändå är hon en väldigt tyst, lugn och glad bebis.

Sen kände jag från första stund att det kändes som en Athena och det bara

växte hos både mig och sambon ju mer tid vi fick spendera med henne.

Mellan namnet stod mellan Charlotta och Othilia, båda ett namn från min sida släkten.

Själv heter jag Charlotta och har velat ha en dotter som bär vidare namnet, så 

hon fick Charlotta som mellannamn.

 

De första två nätterna hemma var inte alls roliga.
Vi hade tänkt att hon skulle sova i sin spjälsäng (som står bredvid min sida sängen) själv

men märkte väldigt fort att det aldrig skulle funka då hon skrek,

vad som lät, lungorna av sig. Så vi la henne mellan oss lite högre upp 

i tron att närhet skulle funka.

Nej, hon skrek lika mycket där.

Som tur är att sombon hade de där pappadagarna, då satt han uppe 

första halvan av natten med henne i soffan för att jag skulle få sova.

Andra halvan av natten fick jag sitta uppe, avlöste sambon lagom till

det var dags för Athena att äta. Så det var inte mycket man sov de första dygnen.

Totalt den första veckan hade jag kanske fått 24 timmar sömn kanske? Om inte mindre.

Men det är sjukt vad kroppen vänjer sig fort.

Efter natt ett hemma så funderade vi på om vi skulle skaffa ett babynest iaf,

jag hade inte velat köpa ett innan födseln för jag inte såg någon vitts med ett

och trodde det skulle vara bortkastade pengar. Sambon kontaktade en av sina vänner

och fråga om de hade ett vi kunde få låna några dagar för att se om det är värt

att köpa. De kostar ju ändå en hel del och skulle det inte funka med ett nest

så hade man lagt dom pengarna i sjön så att säga. De hade en vi fick låna och den

hämtade vi hem efter natt två.

Natt tre så låg babynestet mellan oss i sängen och i den sov en trött tjej.

Nu sov hon inte hela natten igenom då de flesta bebisar vill ha mat även

mitt i natten, men det var ändå skönt att för första gången som familj

kunna sova tillsammans och inte i skift.

 

Inte för att det ska låta fel, det har fantastiskt och kul från första stund,

men det är nu det börjar bli intressant att vakna varje morgon.

Det är nu Athena börjar försöka krypa, rulla runt, sitta och stå.

(Nu kan hon bara sitta och stå med stöd och det kommer ta några månader till 

misstänker jag innan hon kan sätta sig och ställa sig själv.)

Det är nu hon börjar upptäcka världen och sig själv.

Det är nu utvecklingen börjar ta fart.

Det är det som är så fantastiskt roligt och härligt att se.

 

Det har hänt så mycket under dessa tre månader och ännu mer komma skall.

Dopet är bokat och strax efter hennes 5 månads dag är det jul och sedan ett nytt år.