När jag gick i 4an, mellanstadiet, så älskade jag matte.

Jag låg ungefär 2 matteböcker för alla andra i klassen.

Så därför i 5an tänkte jag att jag skulle ta och låta de andra komma ifatt 

så jag saktade ner på tempot.. och någonstans där så tappade jag all intresse

för matematik.

Jag hatade matte efter det.

Låg sist i matteböckerna hela tiden men läste och kämpade på

enda fram till andra året på gymnasiet där jag läste matte B, som det hette på min tid.

Sen den dagen jag hade min sista mattelektion, för cirka 7 årsedan,

har jag inte räknat så mycket matte. Kanske att jag, när jag hade tråkigt när jag satt i kassan på jobbet, försökt räkna ut summan kunden ska få tillbaka innan datorn har tänkt klart. Men det är typ all huvudräkning jag gjort, allt annat får t.ex. mobilen räkna ut.

 

Men nu, efter nästan 7,5 långa sabbatsår, har jag planer på att börja plugga igen.

Det känns som om jag är färdig med butiks/kassa jobb

även om jag har hittat ett jobb som jag gillar och trivs med.

Länge har jag funderat på om jag vill bli något inom livsmedel, bageri/kondetori eller turism.

Men då jag aldrig har kunnat bestämma mig så har det aldrig blivit av att jag sökt till någon utbildning.

Jag vill heller inte söka till någon utbildning som måste föra mig långt bort från min sambo, bebis och hund.

Jag vill kunna plugga nära eller på distans.

Men det störta hindret har ändå varit; vad vill jag göra?

 

Men för att komma till varför jag började prata om att jag en gång i tiden

älskade matte och att jag nu hatar matte är för att jag för ungefär ett årsedan 

tittade runt på lite olika utbildningar och jobb och fick upp Ekonom. 

Chockerande nog så blev jag jätteintresserad av det.

Jag gick till bibblan och lånade någon mattebok de hade bara för att se hur jag kände inför matten.

Om jag fortfarande hatade matte efter att jag gått igenom boken så skulle jag lägga ekonomi bakom mig

annars så skulle jag gräva lite mer i ekonomi och dess utbildningar och kanske kontakta en syv för mer hjälp.

Detta var i samma veva som jag och sambon blev gravida och jag började få gravidillamående,

men trotts det så kände jag att matte och ekonomi kan vara nått för mig.

 

Tyvärr fick jag inte tummen ur för att prata med en syv förrän i slutet på september detta året.

Men med hjälp av henne så ansökte jag om att få läsa en kurs på 25% fart och distans.

Någonstans får man börja, nu när allt är nytt med en bebis i familjen så är det lika bra att börja långsamt

och kanske öka studiefarten sen om man känner att det känns rätt och man söker in till ett program

eller fler kurser.

Fick svar om att jag kom in på kursen härromdagen!

Ser faktiskt fram emot att få börja plugga - trodde aldrig att jag skulle säga det men det är sant.

Så början på nästa år så ska jag läsa företagsekonomi 1.

 

 

När jag berätta om min nya ide om att bli ekonpm till min kille var det första han sa;

Jag hade inte ens tänkt på att min mamma var ekonom förrän han sa det.

Så vem vet, jag har ärvt mycket av min mammas dåliga gener så som allegier,

då kanske jag kan ha ärvt någon räknehjärna med?

Man får ju bara hoppas.

Det positiva ändå är att man har nån inom yrket som man kan ringa närsom

och förhoppningsvis få hjälp om man fastnar.