Oj! Mitt favoritminne? Jag har ju så många.

Men måste jag välja ett så får det den dagen då jag träffade min foderhäst för första gången.

Det var sommaren 2004 och jag var på Skrea Strand med några vänner och hade precis kommit tillbaka till deras stuga och hunnit byta om när min mobil ringer och det är pappa på andra sidan telefonen. Han berättar att vi ska åka och titta på en häst som kanske kommer komma till oss under sommaren. Eftersom jag hade åkt bil till standen fick pappa plocka ihop mina ridgrejer - hjälm och stövlar - och komma och hämta mig. Under resan frågade jag vad hästen hette - men det kommer inte pappa ihåg. Jag frågar vart det är vi ska - med tanke på att pappa har frågat en som har hästar ganska nära oss om vi kunde få låna en under en sommar men nekade till det - och då sa han att vi skulle till Kalv. Vi hade precis fått kontakt med en snäll familj där vars dotter bodde hos oss (i vår lilla "lägenhetslya") under tiden som hon studerade på gymnasiet i Falkenberg. Dom hade travhästar och var mer än villiga att låna ut en under en sommar - en pensionerad springare!

Vi kom fram till gården och blev presenterade för hela familjen denna gången - hade bara träffat tjejen och hennes mamma och pappa några enstaka gånger. Sen var det nästan pang bom poff. Tjejens pappa ledde mig till stallet. Stängde dörrarna bakom mig och öppnade portarna framför mig så att en stor hage visade sig. Och in kom en ståtligt vacker brun häst, med svart man och en stjärna i pannan. Jag fick ryckta samt tränsa henne själv - medan pappa och tjejens pappa stod och snackade. Tjejens pappa fick hjälpa mig med sadeln då jag inte alls var van att sadla på en västernsadel, inte för att det var svårt men första gången kanske man behöver lite hjälp.

Tjejens brors flickvän hängde med mig ut på en grusväg strax utanför gården, för att jag skulle få provrida hästen. På väg bort från gården gick lite segt. Fick knappt igång henne i trav. Flickvännen sa att hästen brukar vara sån och att det skulle gå mycket bättre på vägen tillbaka. Efter att ha skritat en bit (och travat några steg) på vägen vände vi och jag skulle testa lite mer trav och gallopp och där flög hon fram i världens fart. Fick stopp på henne och gick tillbaka till samma ställe där vi vände tidigare, denna gången var hon mer villig att trava iväg från gården. Sen skrittade jag tillbaka till gården medan flickvännen gick bredvid.

Efter att jag suttit av så tog flickvännen hästen och släppte ut henne i hagen (självklart efter att ha sadlat/tränsat av och rycktat) medan jag och pappa fick sätta oss på solstolarna ute i trädgården medan familjen kokade korv och serverade det med bröd. Riktigt trevligt var det faktiskt.

På vägen hem frågade jag pappa åter en gång till vad hästen hette. Tjejens pappa hade sagt det till mig men jag hade glömt av det för det var ett svårt och krångligt namn (tyckte jag som var typ 13 år). Pappa som kom ihåg det sa Network. Jag visste att det betyde Nätverk och tyckte det var väldigt konstigt att döpa en häst för Nätverk. Men jag kom att älska mitt lilla Nätverk ^^

Några dagar senare kom Network hem till mig och efter en liten tid började jag kalla henne för Nettis.

Jag hade Nettis ett par sommrar/höstrar under några år. Året 2007 så gick min underbara pålle bort. RIP!
Vill du läsa lite mer om Networks lilla små rackartyg under somrarna jag hade henne så har jag skrivit lite kort om henne (och några andra hästar) här