Här är man trött efter att få leka i snön. 

 

Nu får det fan ta mig vara nog med smällare/raketer som smäller innan nyår. Det borde vara strikt förbjudet att smälla raketer innan kl 23.30 (iaf) på nyårsnatten. Det borde också vara förbjudet att sälja raketer innan nyårsafton. Vad är det för mening med att börja smälla raketer redan innan jul? För den delen så gör man ändå av med tusentals kronor på bara några minuter. Onödigt med andra ord. 

Jag har inte brytt mig så mycket om raketer och smällare förut, men nu när man skaffat hund och ser hur hon darrar så fort det hörs en smäll (och hon inte får gömma sig). Hur hon vägrar gå ut flera timmar efter en smäll. Hur hon tvärvänder, och inte bryr som om ifall hon sliter av en armen, när man är ute och går och det smäller till.

 

Sen jag skaffa mig hund så har jag blivit anti så mycket som jag inte tänkt på så mycket förrän nu. 

Ja, jag hade djur när jag var liten. Under hela min uppväxt har jag haft nån form av djur. Katt, får och kanin. Men där jag bodde, ute på landet, där hörde man inte smällarna lika mycket. Man såg ljuset av dom från stan. Hörde bara dova smällare. Då tänkte jag inte på att djur inte alltid gillar högljudda ljud. Speciellt knallar och sånt. Nu blir jag arg så fort jag hör en smällare. Och jag blir lite besviken på min far som helst inte låter min hund komma innanför hans dörrar. Jag har frågat om jag kan få komma till dom på nyår och ha Jessie med mig men han bytar alltid ämne, eller säger kanske, mest mumlar han ett tyst någon form av nej. Varje gång. Imorgon ska jag ringa igen, om vi inte ska ha några vänner på besök villsäga. Annars har jag förvarnat grannarna att här i denna lägenheten så kommer det vara ganska hög musik. Får jag ett nej av min far så hoppas jag att han får skuldkänslor - förlåt pappa, men så är det.

 

Jag var nyss ute och gick. Skulle möta min killes mamma nere i centrum för att få en grej hon fixat till oss. Trodde inte Jessie ville följa med. Men eftersom jag inte hört några smällare på någon timme så frågade jag henne ändå och det ville hon, hon hade inte vågat gå ut de senaste sex timmarna så hon behövde det. 

Halvvägs ner till centrum smäller det till. Efter en liten kamp om vem som ska följa vem så fick jag henne till att lugna sig soppas att hon ville följa med mig tillbaka (hade gärna gått tillbaka med henne om jag inte hade en tid att passa - killens mor skulle med bussen). Vi kom fram till vår mötesplats och hade precis fått grejerna när det 30-40 meter bort från oss smäller till. Jessie blir rädd men jag får henne att vilja vara kvar, trotts att hon darrar. Några sekunder senare smäller det av igen och Jessie vill inte längre. Jag skriker till ungdomarna som står där borta att hålla käften. Att sluta smälla för att jag har en hund.

De slutade. I typ 5 minuter.

Jag "gick" (blev släpad) därifrån några sekunder senare efter att ha sagt hejdå och trasslat upp kopplet. Jag kom halvvägs hem innan jag hörde att det small från det hållet där vi precis var. 

Härifrån gick det inte att få hejd på min stackars lilla vovve. Jag kunde inte få henna att stanna. Allt jag kunde göra var att försöka hänga med i hennes tempo. Försöka prata lugnande. Men hon lyssnade inte på mig.

När jag kom hem grät jag av ilska. 

 Jag hade gärna gått fram till de här ungdomarna och skällt ut de riktigt ordentligt - om jag inte hade Jessie med mig eller om killen var med så han kunde gå därifrån med hunden undertiden.

 

Då har man varit ute och gått långrunda igen med jobbarkompisen och hennes hund.

Denna gången var det i mina hemtrakter. Blåsigt men inte så kallt med tanke på årstiden. 

I några minuter tittade även solen fram. :)

 

Jag å Jessie hade sällskap idag igen av min jobbarkompis å hennes vovve. 12 km å nöstan 3 timmar gick vi idag.

Men är Jessie trött för det? Nej då. Nu leker hon med sig själv med en av alla sina tennisbollar. 

Bilden under: Hundarna hittade en buske som lukta gott. Passade på att ta en bild :)

Cykelpremiär med Jessie upp till pappa idag. Det gick hur bra som helst, behövde

knappt trampa heller för hade en som drog på som bara den :).

Det är ca 3 km mellan oss, och när vi kom fram så hade hon fortfarande

energi kvar så vi lekte lite med några gamla fotbollar som knappt har luft kvar. 

 

Nu har vi kommit hem och duschat bort jord och annat smuts å nu ligger hon under min

dator och sussar. Så söt hon är :).

Det kommer definitivt bli fler cykelturer med den lilla busungen.

 

Idag hade jag och en arbetskamrat bestämt att vi skulle gå en promenad med våra hundar. Gått har vi gjort innan, och det brukar bli ganska långa turer då. Gått med hundarna har vi gjort typ 2 gånger innan. Idag bara gick och gick vi. När vi kom till ett slutmål så fortsatte vi en bit till. Sen börja vi bli hungriga så vi gick tillbaka. Men skoj hade vi. Hundarna var lösa ungefär 90% av promenaden vilket var skönt!

 

Idag var jag och killen på gekås. Utan Jessie denna gången för att vi skulle "storhandla". Det blev mest impulsköp, bla. en gummi frisbee och en pip-gris (leksak) till Jessie. Frisbeen har hon inte fått ännu men grisen var väldigt intressant och rolig att leka med. Eller iaf bita på då hon försöker få ut kuddarna som piper ^^ Söt som tusan är hon iaf :) 

 

För det första tog jag sovmorgon för att jag kände att jag behövde det efter 9 dagars "hårt" arbete. Hur skönt som helst att sova 2 timmar extra ;)

Man får la bara säga att hon älskar sina bollar <3

 

 

Idag har vår lilla Jessie vart hur duktig och underbar som helst.

Under middagstid var jag, killen och Jessie hemma hos min pappa och damsög/städade bilen. Undertiden som jag och killen gjorde det så sprang Jessie fritt omkring på den stora gården och stormtrivdes. Såg riktigt härligt ut att se.

Under eftermiddagen åkte jag, killen, Jessie och killens syrra å mamma till en liten marknad som hålls under helgen. Här strosa hon snällt omkrig även om det var andra hundar och nya dofter så var hon lugn och sansad hela tiden. Det klart att hon drog lite men som sagt nya dofter och omgivningar - klart man måste ha koll på allt innan man kan gå snällt bredvid husse och matte. Sen måste man alltid gå först i ledet. Det gå ju inte att gå bakom någon annan, det funkar ju så klart inte. Hehe, hon är rolig vår lilla vovve.

Under sena eftermiddagen/kvällen var samma gäng nere vid stranden/hundstranden och badade. Efter vad hennes förra ägare berättat trodde vi aldrig att Jessie skulle gå i vattnet. Tog kanske en halv minut av tveksamhet innan hon var i och lekte. Tog ytterligare en timme för att våga doppa hela sig själv (och inte bara till magen) och börja simma en bit. Hur underbart som helst att se att hon inte var rädd för havet längre. (Hennes förra ägare var vid havet med henne under mars månad för nått årsedan och kaste en boll i vattnet. Klart att Jessie dök i efter den men så kände hon hur kallt det var och har inte velat gå i sen dess).

 

Nu ligger hon utslagen på golvet bredvid mig och killen i datarummet. Underbart!

Bilden nedan är när hon är hemma hos pappa och livet leker.

Tiden går betydligt mycket fortare med en hund i hushållet!

De här 2 veckorna som gått har bara flygit förbi.

Men det kanske inte är så konstigt med tanke på att jag för 3 veckorsedan bara satt framför tv/dator när jag var ledig, idag så går jag ut och underhåller hunden 90% av den tiden. Vilket jag tycker är så mycket skönare, att slippa dator och tv menar jag ^^.

 

Vem är denna hund som jag talar om undrar kanske ni?

Jo, det är "lilla" Jessie. En 7årig vit schäferhund.

Hur underbar och snäll som helst.

Hela huset (tre hushåll - oss inräknat) gillar henne och hon kan fritt gå runt i trädgården utan att hon smiter. Hon skäller bara om någon främmande person kommer in i huset, men hon lugnar sig efter att hon har fått hälsa lite.

Vi "fick" henne för att en av mina arbetskollegor ska splittras och ena ska snart börja pendla mellan skåne och halland för att jobba medan den andra jobbar för mycket för att kunna ta hand om en hund själv. Så då gick jag hem till min kille och sa "Du får inte säga nej, men ska vi skaffa hund?", och eftersom han inte fick säga nej så blev det att hon blev våran. Hämtade hem henne efter att jag varit på Rhodus - för snart exakt 2 veckor sedan (klockan 7 ungefär ikväll är det 2 veckor ;) ).

Och så mycket mer skratt man har fått under dessa 2 veckor. Ångrar inte för en sekund att vi tog över henne!

 

Anledningen till att vi tog just Jessie med är för att vi vill inte ha en valp. Vi vet igentligen inte så mycket om hundar, men vill väldigt gärna ha en. Så vi tyckte att det är dumt att börja med en valp - hellre ta en lite äldre hund som har lärt sig ett och annat - och sedan skaffa valp när man har några års erfarenhet. 

 

Vill ni se hur fin min lilla vovve är? Titta här nedanför då ;)

 

Nyp mig!

Jag tror inte att det är sant. 

Om drygt en månad ska jag och killen överta en hund som kommer bli utan hem under sommaren.

En vit schäfer vid namn Jessie. 7 år.

Det är min arbetskompis som ligger i skiljsmässa å ingen kommer kunna ta hand om hunden sen så jag erbjöd mig att ta henne. Och idag, nu för en liten stund sedan blev det bestämt.

 

Efter att jag kommer hem från min greklandsresa så tar vi hem henne och hoppas att hon ska trivas i resten av sina dagar. Längtar!