Den handlar om en flicka, Penelope, som föds med ett gristryne och gris öron (som man inte får se). Detta för att det vilat en förbannelse över familjen i några generationer. Penelopes mamma vill gärna att hon hittar en av samma blod - för att förbannelsen ska upphävas. Detta har hållt på ett tag och Penelope är trött att se dom springa iväg varje gång dom visar sig. Men en dag är den en man som stannar kvar efter att hon visat sig. Genom spegeln i hennes rum och rummet där alla män har stått för att vänta på henne börjar de dejta. Penelope är säker på att denna man kan spela något instrument och ger honom några instrument så att hon kan lista ut vilket det är. Till slut är hon säker på att det är piano - och hon vet inte hur rätt hon har. Hon visar sig för honom, och när han inte springer iväg så gör hon det. Hon smiter ut genom grinden som hon aldrig har varit utanför förut. Med sig har hon sin mammas visakort. Hon bor på ett hotel och utforkar staden på dagarna. Hon besöker en bar som killen hon dejtat senast rekommenderat och dricker sig full och får en ny vän och får för första gången åka på en vespa. En av killarna hon har dejtat har gått till tidningen för att få dom att skriva om hennes tryne. En reporter som har sett en liten skymt av Penelopes tryne när hon var en liten bebis tar sig an artikeln.

Tiden går och föräldrarna är oroliga. De har anlitat en polis/dektitiv för att hitta henne men hon smiter undan. Föräldrarna springer på Penelope en dag på gatan och hon smiter igen - men de följer efter. Hon springer in på baren där hon svimmar (pga halsduken hon har på sig). Föräldrarna springer in precis innan Penelopes vän ska ta bort halsduken för att ge henne syre och alla ser att det är Penelope som det har skrivits om i tidningen. Ingen springer iväg, hon blir istället populär.

Killen som gått till reporten blir tvingad av sin far att gifta sig med Penelope, men framme vid altaret säger hon nej. Hon skriker till sin mor att hon är nöjd som hon är och vill inte ha någon normal näsa om det skulle vara så. Då blir hon "normal". Grisöronen och Grisnäsan försvinner och hon blir riktigt vacker.
Penelope och hennes vän går på en fest och springer på.. ingen mindre än "Max" (sista dejten). Men han heter ju inte Max igentligen.. utan Johnny. Vad som händer.. vill jag inte berätta. Vet ni inte, men vill veta .. se filmen :)

What makes us different makes us beautiful

Penelope Trailer

Just nu är dom på stranden med deras mamma och pappa, moster och mosterns vän. Själv sitter jag här hemma på internet. Ska faktiskt snart stänga ner här för att fixa lite mat för sen sticker jag till jobbet, vilket Maja inte tyckte att jag skulle. Hon ville att jag skulle hänga med till stranden, men så sa jag att jag kan hänga med på måndag om dom ska dit då och då blev hon glad :)

Sen.. oh, jag blir så glad. Jag är nästan(?) populärare än Pia, Majas och Oskars moster, och det måste jag säga är stort!

Över till nått annat. I onsdags var jag Nissan och Annso på kräftfestivalen i glommen. Det var kul, Nissan vann sin första "tävling". Hon och jag var med i ett chockladhjul - men hon trodde det var jag som vann ^^ Sen blev det mycket dans, fick en stor blåsa under foten och en på lilltån. Men det får man la ta om man dansar i fel sorts skor. Arvingarna spelade, dom är faktiskt bra och var ett av mina favoritband i början på 2000-talet. Men nu lyssnar jag nästan aldrig på dom. Men den underbara Nissan rädda mig lite när vi var där. Men jag orkar inte skriva om den historien. Kvällen var rolig iaf och måste göras om nästa år :)

Nu vet jag inte vad jag ska skriva, men det är la lika bra det för att jag ska ta och stänga av datorn nu här kommer ett litet klipp på en söt liten hund så länge :)

Kolla på några av bilderna här nedan, om det inte funkar så klicka bara på länken under bildspelet så kommer ni få se bilderna :)

För några timmar sedan var jag och Madde vid bryggan på Skrea Strand för att ta oss ett dopp. Men vi fick annat i tankarna när vi kom fram. Två bilder här nedanför visar anledningen. Det var fullt av maneter, minst 100 eller ännu mer.

Vi gick tillbaka och gick ner för en stege lite längre in mot stranden där det inte var lika många. Kanske bara en eller två. Väl där så kommer det fram en liten kille på typ 8 år och börja snacka med oss. Han ville att vi skulle hoppa längst ut på bryggan där alla maneterna fanns, men inte en chans! Han börja skryta om att han hoppade på dom och döda dom eller nått i den stilen - men det roliga var sen att en fiskmås stod på bryggan lite längre bort och försökte äta en nyfången krabba. Pojken jagar iväg fågeln och frågar sen oss om det finns krabbor där vi var. Vi sa ju ja, för det är sant - först då blev han rädd ^^

Sen börja han slå oss och sen stack vi därifrån. Nu därimot har vi tre/fyra filmer framför oss.