”Huston we have a problem”, fast det var inget som inte gick att fixa på någon halvtimme-timme. Vi hade precis lämnar San Antonio och kommit fram till en mack där vi köpte dricka/snacks inför dagens bilåkande. Vi körde iväg och uppe på motorvägen några minuter senare small det till och bilen vinglade. Adam körde ut i kanten och sa åt oss att stanna i bilen. Vi såg hur det rykte, precis där jag och Anton satt (Anton satt precis framför mig)! Adam öppnade vår dörr och sa att vi hade fått punktering och att vi var tvungna att hoppa ur så han kunde byta. Detta var mitt på dagen, runt tolv-ett. Precis då när killarna (Adam, Jacob och Udo) var klara, någon halvtimme senare, stannade en polisman bakom och frågade om vi behövde hjälp. Men då vi redan var klara så åkte han iväg igen. Vi körde vidare och kom efter någon timme fram till Huston. Super varmt, men vad förväntar man sig när man är i USA mitt i sommaren? Vi fick välja att åka in till stan för att shoppa eller åka till Johnssons Space Centre. Jag och några till tyckte att ”shoppa kan vi göra senare” dvs vi åkte till Space Centret. Jag trodde det skulle vara roligt, men ärligt talat så fanns det inte så mycket att göra där. Det var mer för yngre barn.

Stekhetta tält väntade på oss efter kvällsmaten, men då det fanns väldigt många insekter så valde jag att sova i tältet i alla fall, feg som jag är.

Dagen efter stormen var en förödelse! Tälten var halvt förstörda, mina solglasögon var sönder (igen!! – hade visst glömt dom i tältet) och det var mycket som var försvunnet. Det som vi hittade var dyblöta och smutsiga. Det enda positiva med att det var en ny dag var att jag blivit frisk. Vi skulle klockan åtta på morgonen, men vi kom iväg nio pga av att vi skulle röja upp så mycket vi kunde och rulla ihop tälten.

Vi kom i alla fall iväg och stannade i en liten stad och åt på Sonny’s. Och en sak ska jag säga om Sonny’s! jag tänker aldrig äta där igen om jag får den chansen. Min dricka (sprite) smakade papper/kartong min mat var jätte torr, så jag fick inte i mig så mycket även om jag tryckte i mig nästan hälften. Vi åkte vidare och någon timme senare var vi i San Antonio. Jag såg på en byggnad eller vad det nu var när vi åkte förbi att det var 100°F (38°-39°C). Adam hade sagt att det kunde fortsätta vara varmt även under natten men vi tänkte att när solen gått ner så skulle det inte vara så farligt. Vi slog upp tälten och sprang till busshållsplatsen som var precis utanför camping-området. Vi missade precis ”första” så vi fick vänta på nästa som kom tio/tjugo minuter senare. Väl i stan gick vi direkt in i en affär med snygga kläder i, Expressen eller något hette den. När vi var klara där märkte vi att denna affären var bara en affär av många – vi var i en galleria! Vi letade oss fram till restaurang ”området” som låg på nedervåningen. Där bestämde vi oss för Thaimat. Vi gick ut från gallerian och jag hittade ett par solglasögon som jag bad om att de inte skulle gå sönder (och det gjorde dom inte, har dom kvar fortfarande, fast bågarna är lite lösa men det kan man ju fixa).

Adams varning om att det skulle vara varm i natt visade sig vara sann. Det var säkert lika varmt ute som inne i tälten, fast tekniskt sätt var det nog varmare inne i tältet – ändå hade vi ”dörrarna” öppna (med myggnät) men vi vände och vred på oss länge och vaknade sedan dyblöta av svett.

Trots att jag kände mig lite bättre jämfört med gårdagens förkylning så var den inte helt över. Efter att ha ätit frukost och rivit tälten så var vi ute på vägen igen, vi gjorde ett kort stopp i Roswell ”där de tydligen är Alien-besatta” (citat; direkt från min ”resdagbok”). Här skulle vi äta lunch, självklart blev det McDonnalds, jag kunde inte äta men de tvingade mig att köpa något så jag köpte en liten yoghurt som jag tryckte i mig. Tillbaka i bastu-vanen sov jag resten av vägen till Carlsbad Caverns där vårt nästa stopp skulle ske. Upp med tälten och sen iväg till National Parken. Vi fick gå ner i en av många grottor, här bodde fladdermöss. Man fick inte syn på någon och den lilla gången gick längre och längre ner i gruvan. Jag kan inte säga exakt hur långt ner, men några km i alla fall. Väl där nere tog vi hissen upp till huvudbyggnaden igen. Innan vi kom till grottorna så dog kameran och jag hade glömt extra batteriet i min stora resväska. Så bilder på dagen kom först efteråt, under stormen, men nu hoppar jag över något. Efter att ha kommit ut i huvudbyggnaden så åkte vi tillbaka till campingen för att äta lite innan vi stack tillbaka igen för att se fladdermössen lämna grottorna. Det är tydligen jätte coolt, synd bara att det började regna. De ställde in (?!) det hela när regnet började så det var bara att tacka och säga adjö och åka tillbaka till campingen igen. Någon timme senare var det som om himlen öppnat sig, det spöregnade och blixt och dunder hördes en liten bit bort. Men det tog bara ett par minuter innan ovädret var över oss. Det var kväll och vi skulle lägga oss inom en timme eller två. Sova i tält när det stormar?! Nej tack. De snälla ägarna kom och sa till oss att vi kunde bo i matsalen/spelsalen så, vi sprang ut och hämtade våra grejer i tälten medan blixtarna ven omkring och över oss. Riktigt läskigt var det. Vi satte på tv och de berättade om ovädret på vädret. En gång på tre år blir det oväder där – var det nån som sa. Det var i alla fall spännande att sova i en matsal tillsammans med alla andra den kvällen. Det blev mycket prat och hyssande innan vi alla kunde somna.

Det blev samma visa denna morgonen oxå. Vi ville se soluppgången i Grand Canyon, men det var för kallt för att stiga ur sovsäcken så det blev inte av denna morgonen heller. I stället åkte vi till ett utsiktstorn över Grand Canyon - fortfarande svårt att smälta naturen.

Efter detta åkte vi till Navajo Naturreservat där vi fick se hur indianerna(?) förr i tiden levde. Fick även syn på dinosarie-avtryck på några stenar. Fick faktiskt syn på några vilt vuxna kaktusar och då kändes det verkligen inte som om man var kvar i Sverige!

Efter detta korta stopp åkte vi vidare till Monument Valley. Ett par timmars bilfärd med ren äkta öken utanför bilen. Tror till och med att vi fick se en livs levande cowboy på en av slätterna, även några vildhästar lite här och var.. eller det såg ut att vara så då det inte fanns några staket i närheten vad man kunde se. Lite coolt var det faktiskt, men mer än det såg man inte direkt. Men vi kom iaf fram till Mounoment Valley och hoppade ur vanen och träffades av en väldig hetta. Olidligt varmt var det. För att svalka oss innan vi åkte ut på nya äventyr med guiden Sam och hans jeep så gick vi till visitor center och checkade in vad de hade för grejer där. Köpte btw en isglass som smälte på några sekunder när man kom ut i värmen igen.
När vi åkte med Sam stannade vi på några ställen för att få lite information om stället vi var på/Mounoment Valley. Ni ser monumentet till vänster i bilden nedanför? Det är det berget som Tom Cruise/Ethan Hunt klättrar i i början på filmen Mission Impossible 2.
Vi åkte vidare och fick se massa monument och på ett ställe som vi stannade på fick vi ropa något på deras språk (kom inte ihåg vad det var eller vad det bettyde) men det kom iaf ett eko tillbaka. Sen fick vi gå in till en urgullig liten gummas hus(?) där hon demonstrerade hur de gjorde eget garn och så tog hon en av oss (Aida) och gjorde en traditinell håruppsättning på henne - snyggt faktiskt. Men iaf, efter detta begav vi oss iväg igen. Denna gången fick vi lägga oss på ett av monumenten och titta upp på dess tak och försöka se örnen som fanns där. Tyvärr lyckades jag inte se den, men först efteråt på bilderna jag tog såg jag örnen. Medan vi låg där började en av indianerna/guiderna spela lite flöjt följt av att en annan sjöng varpå den andra började spela flöjt igen. Mitt i all den fina musiken hörs en kråka av något slag börja kraxa till musiken. Lät hur roligt som helst :P

Efter detta tog vi oss tillbaka till vår van som var super het efter att ha stått i solen - mitt på blanka dagen - utan några skuggor eller moln. Vi åkte iaf vidare till deras camping där vi slog upp tälten, fixade mat och laddade våra mobiler. Efter maten skulle jag ta och ladda min mobil då jag inte hade hunnit göra det innan så när man som bäst satt där vid matbordet och snackade med Udo, som höll mig sällskap, kröp det fram en kackerlacka ur en springa mellan golvet och väggen. Sen kom en till och en till och en till och en till... ja det var säkert 5-6 stycken innan jag fick panik och hoppade/sprang därifrån - kunde knappt sova den kvällen.
Får fortfarande rysningar när jag tänker på det.

Jag är så hemskt ledsen att jag inte har skrivit något mer om USA-resan på länge. Men det har kommit annat i vägen. Men nu tar jag upp det igen. Förlåt ännu en gång :).

Jag, Emmie, Anna och Udo hade tänkt att gå upp redan klockan fyra denna morgon för att ta bussen till Grand Canyon för att se soluppgången. Men icke sa Nicke. Vi gick inte upp när klockan ringde för det var på tok för kallt utanför sovsäcken. Så vi sov vidare. Några timmar senare när alla var vakna och klara att hoppa in i vanen tog vi oss till "Grand Canyon Airport" för att få åka helikpoter över Grand Canyon! En hispnande resa måste jag säga. Minns att när vår pilot hade samlat den lilla gruppen som skulle med på hans tur tittade han på mig och frågade "Are you nervous?" och jag bara "No, Im just tired". Haha, såg jag verkligen nervös ut? Hm, kan inte minnas det - fast det klart. Jag kunde inte se mig själv. En tur på 25 minuter var inte länge. Det fanns självklart en längre tur på 45, men det kostade självklart mer. Men dom 25 minutrerna kändes som knappt 10.

Efter turen åkte vi tillbaka till lägret och åt lite innan vi hoppade in i vanen igen och åkte för att se Canyonen igen. Klockan var nu ett och vi skulle stanna här till klockan blev halv 8 ungefär för då skulle solen gå ner. Jag och min lilla grupp orkade inte gå runt och vela, så vi satte och snackade lite granna under ett träd. Medan vi väntade på att bussen skulle komma (vi skulle ta oss till "solnedgångs platsen" själva) så började det ösregna. Vi kom la fram till platsen runt fem tiden skulle jag tro. Jag, Nellie och Udo åkte tillbaka till lägret efter en liten stund för att hämta lite varmare kläder då många av oss frös. När vi kom tillbaka satt vi på "vår" klippavsatts. Där var vi fram till det att klockan blev halv 8. Folk kom och dom gick, men vi stannade kvar och flummade. Regnet upphörde i några timmar, men sen när klockan närmade sig åtta började det regna ännu mer och så börja det åska. Vi fick snällt ta och leta upp Adam och sedan gick vi till Visitor Center för att vara kvar ännu lite till. Men regnet upphörde inte så vi sprang ut till vanen och körde till PizzaHut då ingen ville ställa sig och laga mat ute i regnet.

Nu ska jag snart gå och lägga mig.. och ändå är klockan bara kvart över 6! Men jag ska upp vid fyra och vill vara utvilad iaf, om jag känner mig bra så kommer jag inte kunna sova nu när jag lägger mig. Men jag ska försöka.

Nu kommer pirret i magen. Nu när jag har packat klart och allt och inser på riktigt att jag verkligen ska iväg. Kan fortfarande inte tro det. Men 07.50 imorgon så flyger jag iväg.

Jag ska ta jätte många bilder. Har inget som hindrar mig då jag nu har ett minneskort på 8G och två på 4G och om det inte skulle räcka så har jag med en på 2G oxå ^^ Men dom bilderna ska jag lägga in på min webshots och kanske några på facebook så att ni kan få se om ni vill.

Får se om jag uppdaterar något medan jag är i USA, men det hoppas jag att jag hinner och kan göra. Annars kommer det komma ett par inlägg när jag kommer hem.
Nu .. vet jag inte vad jag ska säga. Ska tillägga en grej till innan jag går och kollar min mail och sedan stänger av; hoppas alla har det super i sommar var ni än kommer att vara. Så kramar jag alla mina vänner - även dom som vill ha en kram trotts att dom inte är min vän ^^

//kramar