Dag tjugotre: Det här får mig att gråta
Kärleksfilmer! Sorgliga filmer! När någon nära dör. När jag skrattar alldeles för mycket. När fartvinden slår emot mig (inte för att jag gråter men det kommer ju tårar - inte sant?).
You name it.
Haha, jo som min vän Emma skrev här nedanför i kommentarer; När smurfarna blir fågna av Gargamel!
Dag tjugotvå: Det här får mig att må bättre
Varje gång jag pratar, tänker, ser eller är med min pojkvän så mår jag 100% bättre än vad jag gjorde sekunden innan.
Sen i nödens stund så får chockladen mig att må bättre.
Och i andra fall - som härromdagen - så hjälpte två koppar te mig alldeles utmärkt. Och så lite sömn på det. Var nog ganska utmattad så jag var inte på topp den dagen. Men som sagt, två koppar te och ca 12 timmars sömn på det hjälpte mig då :)
Dag tjugoett: Det här upprör mig
Hm, jag tänker faktiskt inte på vad som upprör mig.
Kanske att det finns orättvisor här i världen? Att vi i Sverige har det jävligt bra om man ska jämföra med Afrika, Iran och Irak och sådana U-länder. Men vad kan jag göra åt saken egentligen? Ingenting. Jag är ingen högt uppsatt person.
Sen kan det vara något helt annat som upprör mig, som kanske något i en bok, någon som gör något, någon som säger något, något som händer i världen annars.
Jag vet faktiskt inte. Jag har inte alls tänkt på vad som verkligen upprör mig. Jag återkommer till den här "frågan" när jag tänkt igenom det. Jag lovar :)
Dag tjugo: Ett annat ögonblick
Hm, ett annat ögonblick?
Kan berätta om den där påskaftonen vi hade på dagis. Kommer inte alls ihåg hur gammal jag var, fyra kanske? Ingen aning. Vi satt iaf som tur ordning och lyssnade på när dagisfröken (Monica) läste i någon bok när vår andra dagisfröken (Ullrika) kommer rusande in i rummet, avbryter Monica och frågar oss;
"Såg ni påskharen som hoppade över staketet?"
Vi bara "neej!"
"Kom skynda ta på er skor och jacka och spring ut och se om ni fortfarande kan se honom"
Vi gjorde som hon sa men vi såg aldrig någon påskhare. Ullrika sa att hon hade sett honom smyga omkring och gömma godispåsar över hela dagisgården så vi stack iväg och letade på en gång.
Jag hittade alla andras påsar, men inte min egna. Till slut så hjälpte en att leta efter min och hittade den, bakom buskarna precis vid ingången till vår dagisavdelning. Jag var den sista som hittade sin påse.
Efter det så bad dagisfröknarna oss att klättra upp på vår lilla klätterställning som vi hade just då (som dom tog bort något år senare för att sätta gungor där istället) för att ta kort. Sen gick vi in igen.
Dag nitton: Den här månaden
Den här månaden. Första månaden på året 2011. Vad har hänt? Inte mycket faktiskt. Jag har jobbat, varit med min älskling, gymmat, jobbat lite till. Och haft brand- och säkerhetsutbildning på jobbet. Mer livat har jag inte haft det. Varit i Ätran och på Gekås... de är väl de stora utflyckterna. På lördag ska jag till Varberg och kolla på en ny klocka till mig då den gamla har dött.
Vad mer behöver jag säga?
Dag arton: Detta ångrar jag
Jag vet inte vad det är jag ångrar mest. Jag kan inte komma på något och ändå har jag suttit här och funderat på det ett bra tag. Jag tror jag skriver upp några små grejer som jag ångrar ibland som ni inte behöver läsa igenom.
* Fortfarande, även såhär efter gymnasiet, funderar jag på om jag valde rätt linje när jag gick i nian. Ville jag verkligen gå på Meida? Både jag och nej. Ville jag verkligen gå inriktning rörlig bild? Igentligen inte, fråga mig inte varför jag valde det ändå. Var mer åt det grafiska hållet. Men iband undrar jag inte om jag skulle ha tatt livsmedel eller hotell&resturang istället. Eller någon annan linje över huvudtaget.
* Jag ångrar att jag bråkade med min katt sista gången jag fick se honom i liv.
* Jag ångrar att jag köpte den de där sakerna i de där affärerna. (många olika grejer under åren - slöseri med pengar)
Finns mer småsaker som sagt som jag kan skriva upp men som jag inte orkar just nu. Ska upp tidigt imorgon! Ska jobba.
Dag sexton: Mitt favoritminne
Oj! Mitt favoritminne? Jag har ju så många.
Men måste jag välja ett så får det den dagen då jag träffade min foderhäst för första gången.
Det var sommaren 2004 och jag var på Skrea Strand med några vänner och hade precis kommit tillbaka till deras stuga och hunnit byta om när min mobil ringer och det är pappa på andra sidan telefonen. Han berättar att vi ska åka och titta på en häst som kanske kommer komma till oss under sommaren. Eftersom jag hade åkt bil till standen fick pappa plocka ihop mina ridgrejer - hjälm och stövlar - och komma och hämta mig. Under resan frågade jag vad hästen hette - men det kommer inte pappa ihåg. Jag frågar vart det är vi ska - med tanke på att pappa har frågat en som har hästar ganska nära oss om vi kunde få låna en under en sommar men nekade till det - och då sa han att vi skulle till Kalv. Vi hade precis fått kontakt med en snäll familj där vars dotter bodde hos oss (i vår lilla "lägenhetslya") under tiden som hon studerade på gymnasiet i Falkenberg. Dom hade travhästar och var mer än villiga att låna ut en under en sommar - en pensionerad springare!
Vi kom fram till gården och blev presenterade för hela familjen denna gången - hade bara träffat tjejen och hennes mamma och pappa några enstaka gånger. Sen var det nästan pang bom poff. Tjejens pappa ledde mig till stallet. Stängde dörrarna bakom mig och öppnade portarna framför mig så att en stor hage visade sig. Och in kom en ståtligt vacker brun häst, med svart man och en stjärna i pannan. Jag fick ryckta samt tränsa henne själv - medan pappa och tjejens pappa stod och snackade. Tjejens pappa fick hjälpa mig med sadeln då jag inte alls var van att sadla på en västernsadel, inte för att det var svårt men första gången kanske man behöver lite hjälp.
Tjejens brors flickvän hängde med mig ut på en grusväg strax utanför gården, för att jag skulle få provrida hästen. På väg bort från gården gick lite segt. Fick knappt igång henne i trav. Flickvännen sa att hästen brukar vara sån och att det skulle gå mycket bättre på vägen tillbaka. Efter att ha skritat en bit (och travat några steg) på vägen vände vi och jag skulle testa lite mer trav och gallopp och där flög hon fram i världens fart. Fick stopp på henne och gick tillbaka till samma ställe där vi vände tidigare, denna gången var hon mer villig att trava iväg från gården. Sen skrittade jag tillbaka till gården medan flickvännen gick bredvid.
Efter att jag suttit av så tog flickvännen hästen och släppte ut henne i hagen (självklart efter att ha sadlat/tränsat av och rycktat) medan jag och pappa fick sätta oss på solstolarna ute i trädgården medan familjen kokade korv och serverade det med bröd. Riktigt trevligt var det faktiskt.
På vägen hem frågade jag pappa åter en gång till vad hästen hette. Tjejens pappa hade sagt det till mig men jag hade glömt av det för det var ett svårt och krångligt namn (tyckte jag som var typ 13 år). Pappa som kom ihåg det sa Network. Jag visste att det betyde Nätverk och tyckte det var väldigt konstigt att döpa en häst för Nätverk. Men jag kom att älska mitt lilla Nätverk ^^
Några dagar senare kom Network hem till mig och efter en liten tid började jag kalla henne för Nettis.
Jag hade Nettis ett par sommrar/höstrar under några år. Året 2007 så gick min underbara pålle bort. RIP!
Vill du läsa lite mer om Networks lilla små rackartyg under somrarna jag hade henne så har jag skrivit lite kort om henne (och några andra hästar) här
Dag sjutton: Min favoritfödelsedag
Oj! Jag som knappt kommer ihåg mina födelsedagar.
Men en av mina favoritpresenter(!) kan jag nämna. Fick den året 2007 har jag för mig. Någon dag innan min riktiga födelsedag. Nissan, min underbara vän som jag berättade om på dag sju, hade hyss för sig och sa att jag skulle behöva ridhjälm, ridskor, ridkläder m.m. och att jag skulle vara hos henne klockan ett!
Jag kom till henne klockan ett med det hon sagt att jag skulle ha. Vi åkte iväg bort mot glommen/morup. Tänkte att nått med hästar måste det ju vara. Hade ingen tanke på att vi har en islandsridskola där. Vi svängde in på en gård och fick reda på att vi skulle till gården på andra sidan vägen för hon som Nissan hade anmält en ridtur i naturen på islandshästar var där.
Jag kunde knappt inte tro mina ögon/öron. Skulle jag få en ridtur? Hade inte ridit på typ ett år! Hade varit tvungen att sluta rida på ridskola och Nettis hade ju gått bort samma sommar vilket betydde att jag inte haft henne under sommaren (Nettis pratade jag om igår).
Vi började med att få varsin häst. Det var bara jag och Nissan som var anmälda till denna turen. Så det var en liten grupp. Vi fick varsin häst och fick skritta runt i en paddock bara för att ledaren skulle veta hur mycket vi kunde och för att värma upp hästarna.
Ut stack vi sedan. Ut i naturen. Hur härligt som helst att känna en hästs muskler mellan bena igen. Lite udda dock då jag inte är så van vid att ha långa stigbyglar, vilket vi skulle ha då vi skulle tölta och sånt med. Kul!
Tack Nissan. Även om äventyret inte var på min födelsedag så var det en födelsedagspresent som jag än idag minns!
Dag femton: Min första kyss
Puss, kyss ?? Vad är skillnaden? Min första puss fick jag när jag gick i trean och vi hade nån lek på ett klassdisco. Det var inte sanning eller konka, utan... vad heter det? Ryska posten? Har för mig det var den iaf, när man sitter i en ring och snurrar en flaska? Nä, kommer inte ihåg sådana saker... har inte "lekt" dom på länge så don't blame me. Iaf, fick pussa ett par killar i klassen då.
Men den första kyssen blev nog när jag hade min första pojkvän - dvs i nian. Sen är ju frågan vad som är skillnad mellan en puss och en kyss.
Dag fjorton: Mina drömmar
Hm, okej. Mina drömmar?
Jag drömmer om att få åka runt i hela världen. Om inte alla länder på samma gång, så lite då och då. Kan redan pricka av några delstater i USA, Danmark, Ven, Sverige, Norge och Rhodus (Grekland). Men jag vill se mer av världen! Det är väl den största drömmen jag har.
Sen är det väl att det ska vara fred i hela världen - men det lär nog aldrig hända så länge som Amerika är i Iran. Men men, det återstår att se.
Dag tretton: Denna veckan
Jaha, i veckan alltså.. Bara mitt i veckan än så länge.. men kan berätta ändå. Har inte hänt så mycket faktiskt (och kommer inte hända så mycket heller)
Måndag: Jobbade jag 14-19. Någon gång här undrar min chef om jag kan jobba även på tisdagen och det tackar jag ja till. Efter jobbet stack jag till min Älskling.
Tisdag: Jobbade 13-20 och stack sedan hem till Älsklingen igen.
Onsdag: Var ledig! Älskling skulle fixa sin bil så vi stack upp till Ätran och fick bytt batteri, satt in en stereo och fick kollat om det läckte något från tanken - vilket det gjort innan - så nu kan bilen starta utan starthjälp, och nu kan Älsklingen äntligen ta sig till besiktningen! Efter vi vart och fixat bilen stack vi till Ullared, när vi ändå var på väg hem lixom. Där skulle jag egentligen köpa en klocka, men det blev självklart allt annat.
Torsdag: Stack till gymmet vid 11 tiden och mötte C där. Vi gymmade väl i en timme innan vi stack och bytte om och gick sedan en snabbis på stan för att kolla klocka till mig - men hittade ingen. Hon stack tillbaka till skolan och jag stack till jobbet och köpte lunch och åt det innan jag skulle börja mitt arbetspass - 14-21.45.
Fredag: Då ska jag jobba 15-21.45.
Lördag: Då ska jag jobba 15-22.15 och förhoppningsvis så sticker jag till Älskling efter det.
Söndag: Har jag inte en aning om vad jag ska göra.
Dag tolv: I min handväska
Hm... vad finns i min handväska?
Det beror helt på vart jag ska. Men vad som kan ligga där är plånboken, mobilen, en bra bok (om man skulle få tråkigt kan man bara sätta sig ner och läsa en stund), iPoden, Lypsyl och dicka.
Dag elva: Mina syskon
Jag har inga riktiga syskon. Jag har en halvbror. Vi har samma mamma, men inte samma pappa. Han är 25; 6 år äldre än vad jag är. Vi har haft våra stunder. Vi har bråkat och skrattat och busat ihop under vår uppväxt. Han bodde hemma hos mig, mamma och pappa när han gick i gundskolan. När han skulle börja på gymnasiet flyttade han hem till sin pappa, som bor ungefär ? km bort från mig (fågelvägen).
Det var han som först fick mig att börja dansa. Jag vet inte om han drog med mig för att ha sällskap, umgås med lillsyrran eller något annat. Men jag är glad att han drog med mig vilket fall som, för dansen (bugg) har gjort så att jag träffat nya personer.. träffar nya personer varje gång (kanske man ska säga).
Min bror, han är murare och har precis flyttat hem igen efter en galen tripp upp mot Växjö där han skulle flytta ihop med sin då 6 månader gamla flickvän. Men det sket sig så han gjorde slut och flytta hem igen. Ett klokt val tycker jag. Kanske man får se mer av honom?
Jag vet att jag ofta säger att jag hatar honom, att han irriterar mig osv. men det är det en bror ska göra. Jag älskar honom även om jag säger tvärtom. Han finns alltid till hands om man vill prata.
Vi är lika, det har många sagt. Men det enda jag kan se som är likt, det är hårfärgen, våra naturliga hårfäger var identiska. Men det är dom inte nu när båda har färgat det ^^.
Vad mer kan jag berätta om min bror?
Namn: Olof
Nått mer? Nä inte vad jag kan komma på just nu..
Dag tio: Det här hade jag på mig idag
Först var det la jeansleggins å två linnen...
På jobbet var det arbetskläder; Svarta raka byxor å kasslerskjorta
Sen bytte jag till "pojkväns byxor" och de två linnerna jag hade tidigare under dagen..
fick sedan på mig en mysig kofta när jag kom till älsklingen (:
Dag nio: Min tro
Jag tror varken på Gud eller på Djävulen/Satan. Jag tror inte på Allah, Buddah eller någon annan form av Gud heller. Men jag accepterar att andra tror på honom och att vissa sätter Gud i centrum i sina liv. Alla tror vi på olika saker. Jag tror på andar. Inga sådana andar som finns med i ande-serier - där dom söker efter andar som kan ha orsakat oförklariga och mystiska saker som har hänt i hemmet. Nej absoult inga sådana andar.
Dom andarna jag tror på är dom vi kännt medan de levt. Dom flyter runt över oss och kollar så att vi mår bra. Tittar till oss. Vakar över oss. Liknande så som många ser att Änglar är. Men jag tror inte på Änglar heller, jag har bara bytt bort Änglar mot Andar - annars är dom ganska så lika i sig.
Anledningen till detta är att jag ibland känner att någon tittar på mig när jag ska lägga mig för att sova, när jag kollar på tv m.m.
Vad mer kan jag berätta om min tro? Fast, det är ingen tro egentligen. Jag kallar inte det för någon tro iaf.
Dag åtta: Ett ögonblick
Men efter att ha fått fundera ett litet tag så måste jag få säga; resan över från Malmö till Köpenhamn den 20 juli 2009 var ändå något! Jag skulle ju till USA, klockan var halv 5 på morgonen och när man åkte över bron så såg man hur solen gick upp över horrisonten(bilden nedan). Helt fantastiskt var det. Trotts att jag var nervös och hade fjärilar i magen. Det var ju trotts allt en stor dag, jag skulle resa "själv", åka i ett flygplan som jag inte gjort sen jag var typ 4-5 år.
Dag sju: Min bästa vän
Min bästa vän, hon och jag har vart vänner längre än vi kan minnas själva. Jag tror jag gick i åttan och hon i sjuan när jag följde med henne hem en dag efter skolan. Hennes alltid trevliga mor har tagit fram några dagisgruppfoton, varför hon hade gjort det kommer jag inte ihåg, och vi tre stod och kollade på dom medan vi tinade upp en paj i mikron. Jag känner igen alla på fotografiet. Varför skulle jag inte göra det? Det var ju samma avdelning som jag gick på! MEN, där var två personer som jag måste ha glömt bort totalt! Kan inte alls minnas att Pernilla och hennes bror gick på samma avdelning som jag. Vi lekte med samma människor, men fortfarande hade varken hon eller jag något minne av varandra.
Hennes mor hade framme två kort, ett av dom stod jag och min vän alldeles bredvid varandra och ler i kapp med varandra. På det andra kortet står först hon, sen en annan barndomskompis, och sedan jag. Hur kan man inte komma ihåg varandra? Vi hade ju bara några få år tillbaka bara träffats (igen).
Detta är fortfarande mystik för oss. Hur vi kommer ihåg alla andra men inte varandra. Idag är vi fortfarande tajta - kanske är därför som hon är min bästa vän. Vi kan snacka om allt för varandra. Jo, nu vet ju ni som läser att hon heter Pernilla, men egentligen känner ni till henne fast med ett annat namn, iaf om ni har hängt med ett tag. Det är ju Nissan jag snackat om hela tiden!
Hur fick hon namnet Nissan? Det är ju inte alls likt Pernilla. Jo, det var så att för några årsedan kallade jag faktiskt henne för Nilla som alla(?) Pernillor kallas, inget konstigt med det. Men en dag så råkade det komma ut "Nils" från min mun när jag skulle tilltala henne, men jag kunde ju inte gå runt och kalla henne för "Nils" heller! Nä, Ibland kallar man ju någon som heter Nils för "Nisse" (iaf jag brukar göra det), men det kunde jag inte heller kalla henne, så det fick helt enkelt bli "Nissan" och det har hon haft nu i ett par år. Det har smittat av sig från mig till ett par andra i våran umgängeskrets.
Men vem är Nissan/Pernilla då? Hon är den totala motsatsen till mig. Fast, båda är pratkvarnar och badnissor, annars är vi inte så lika.
Kommer ihåg då när alla snackade om Twilight, eller då när det började bli lite tåkigt, och andra filmen snart skulle gå på bio - DÅ börjar hon läsa böckerna och blir totalt dökär i böckerna och i vampyrer. Innan detta hade alla hennes vänner jämnfört henne och hennes dåvarande kille med Edward och Bella i filmen. De var så lika! Men, det sprack när exkillen gjorde en tappe. Men det var äkta kärlek..som tyvärr inte varade för evigt.
Kommer inte på så mkt mer, Nissan är min lilla fiolspelande, sjungande, målande lilla vän. Hon är asgrym på att måla! Ni borde bara se hennes rum, hennes teckningar, min vägg, hennes tavlor! Allt hon rör på med en penna blir så vackert! Och hon är grym på fiol, trots att hon slutat för knappt ett årsedan pga skolarbete. Och hon sjunger mkt vackert.
Det var nog så vi blev vänner igen efter alla herrans år av att inte veta vem den andra var. Båda gick på samma kör och där började vi prata med varandra på något sett.
Dag sex: Min dag
Dag fem: Vad är kärlek?
Ja, vad är kärlek? Jag har faktiskt en annan blogg, på en annan bloggportal, som jag vill hålla lite hemlig för den är till för mer privata tankar. Den handlar inte om "vad jag gjort idag" m.m. så som denna bloggen gör. Men iaf, jag har skrivit ett sånt här inlägg på den sidan som jag tänker klippa och klistra in här (fusk jag vet, men orkar inte skriva om det)
"Vad är kärlek egentligen? Hur vet man att man är kär? Pirrar det så där skönt i magen och ler man som ett fån varje gång man tänker på honom/henne? Hoppar hjärtat över ett slag varje gång man ses? Går man runt och små sjunger på glada kärlekssånger varje dag? Kan man inte sluta tänka på honom/henne?
Hur vet man att han/hon är den rätta? Ens själfrände? Ens andra hälft? Hur vet man att ens kärlek till honom/henne är besvarad? Hur vet man att ens egna känslor är äkta? Kan man verkligen bli kär vid "första ögonkontakten" eller är det bara ett talesätt?
Jag har hört att kärlek byggs på vänskap, respekt och tillit. Det borde ju stämma tycker jag. Jag vet själv att jag inte skulle kunna bli kär huxflux utan att inte veta vem denna person är. Litar jag inte på personen heller kan det vara svårt kan det nog oxå vara svårt att vara kär i en.
För ett par årsedan trodde inte jag på "kärlek vid första ögonkastet" men nu har jag själv varit med om just det. Fast, jag visste inte från början om jag var kär eller inte. Kan man kalla det för "kärlek vid första ögonkastet" då? Jag litade verkligen på honom från första början. Efter att ha tillbringat ungefär 2 veckor tillsammans dygnet runt typ så blev det vi. Jag berättade detta för min kompis och hon sa att det var det. Men det är en fråga som får förbli obesvarad."
/posted by saarandersson.blogg.se's andra "privata" blogg, 8 oktober 2009.
Men denna pojk som det handlar om i slutet av texten är numera mitt ex. Jag tror nu starkt på att det var en sommar-romans. Han bodde i en stad och jag i en annan flera mil bort. Man försöker hålla tag i det man känner till men till slut måste man släppa taget när man vet att ens känslor inte är den samma som den var för ett halvår tillbaka. Jag vet nu, efter att ha haft två distansförhållanden, att det inte funkar för mig. Jag klarar inte av att älska på avstånd. Jag har aldrig kunnat känna mig tillräckligt nära mina ex, som jag gör nu med min pojkvän. Jag känner något helt annat för honom än vad jag gjort för mina förra. Och jag hoppas att detta håller länge och väl (:
Dag fyra: Det här åt jag idag
"Lunch" (kvarts rast): Två mackor med ett glas vatten (varm oboy var slut ^^ )
Middag: Potatismos, fiskpinnar och rivade morötter med julmust
